Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Odhelius, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
od b el i u», Erik.
utmärkta framsteg, att han 1784 uppfördes bland de
studerande, som hos Akadem. Caneelleren särskildt anmäldes.
Till elev i Chirurgiska societeten inskrefs lian 1779, aflade
erforderliga specimina för medicinska graden och erhöll
första hedersrummet vid Medic. Doctors-promotionen i Upsala
1785. I början af samma år hade Collegium Medicum
förordnat honom till Artis Ohstelriciæ Adjunkt i Stockholm,
och i Dec. 1786 blef han Regiments-läkare vid Skaraborgs
Regimente. Commenderades med regimentet 1788 till
Norska gränsen och tillfångatogs vid Quistrum, men
hemförlof-vades snart och reste 1789 till Finland, hvarest han
tjenstgjorde som Fältläkare vid arméens sjukhus i Lovisa, till
fredsslutet, då ban vid fredsfesten d. 21 Aug. 1790 erhöll
Assessorsfullmakt. Under krigsrörelserna mot England 1807
var han eommenderad till Götheborg, och under fälttåget
mot Norska gränsen 1808 var ban tjenstgörande i egenskap
af Fältläkare. På begäran erhöll han 1812 afsked och
mottog s. à. Intendents-befattningen vid Lunds helsohrunn i
Vestergötland, hvarest han under en nioårig förvaltning med
outtröttligt nit handhade brunns- och fattig-inrältningen.
Han var en i hela Vestergöthland mycket anlitad läkare,
högt aktad och firad för sin ovanliga skicklighet. Till
lynnet var ban sträf, isynnerhet mot de förnäma, bos hvilka
han gerna såg, att ett trefligt virabord vinkade efter slutad
förrättning. Mot fattiga var ban deremot välvillig, och
bi-sprang dem utan ersättning, hvilken ban ansåg sig i stället
böra rundeligare vänta af bättre lottade. Huru allmänt hans
kunskaper voro kände och värderade, vittnar den kallelse
han erhöll af K. Vetenskaps-Akademien att vara dess
Ledamot 1809. Svenska Läkare-Sällskapet invalde honom 1815.
Hans slut var bedröfligt. Då han under vistandet på sin
efter svärfadern ärfda egendom på Dalsland, skulle besöka
Prosten i församlingen, som låg illa sjuk, togs vanligtvis
vägen öfver en liten sjö, men under färden den 7 Febr.
1854 brast olyckligtvis isen, och O., som satt insvept i
tunga kläder och således var mindre rörlig, drunknade.
Gift 1804 med Elisabeth Christina Rudén}
Brukspatrons-dotter från Dalsland. Hade med henne 10 barn, af hvilka
6 öfverlefde fadren.
Skrifter: Morborum Casus. Spec. I. pro gr. Med. Ups. 1785. —
3 rön i Vetenskaps-Akad. Handlingar. —• 3 smärre uppsatser i
Läkaren och Naturforskaren.
(Kl 11 sr: Sacklénf Läkare-Biet. II och IV B. — Vet. Akail. Bandi. 1833, a. 399>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
