Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Grefliga ätten af Korsholm och Wasa - 10. Oxenstierna, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
Oxenstierna, Johan Gabriel.
lill alla stånd. Interessant är i alla fall att se de grunder,
hvarmed den laiske skalde-ynglingen vederlägger den äldre
prestmannen; dessa äro visserligen svaga säsom icke
hemtade hvarken från cbristendomen eller speculatioiien, utan
endast från hjertat, som känner behofvet af tron, men
kämpar mot tidens religiösa villomeningar och som ej kommer
utöfver en abslract theism. Vi meddela endast slutet: "Du
kan deraf se med hvad öm och helig vördnad jag anser det
högsta Majestätet. Om det är nödvändigt alt tro allt hvad
oss befalles, så hoppas jag att han äfven ger denna
förmåga åt ett hjerta, som långt ifråu att med djerfhet förkasta
obegripeliga hemligheter, suckar efter magt att derom
kunna göra sig öfvertygad. Emedlertid hembär jag honom all
den kärlek och all den dyrkan som tillhör allmagten, min
välgärningsman och upphofvet af miu varelse; och viss om
att ban ej kan åstunda min olycka, väntar jag att ban ger
mig gåfvan att tro, i fall det är nödvändigt till min välfärd;
men om jag saknar en sådan öfvertygelse äger jag dock
al-tid den som var medfödd i mitt hjerta, hvilken är för ren
att kunna bedraga mig sjelf, och för vördnadsfull att
för-törna det barmhertigaste vasen."
Likasom vanligt var den tiden, förenade sig hos O.
o-tro med vantro. I anledning af hans ungdomsväns, Tilas’
död, skrifver han: "Som en i sig sjelf gauska fåfäng, för
att ej alldeles säga barnslig sak, skall jag säga dig alt vi
svuro hvarannan att hvilken af oss som öfverlefde den
andra, skulle uppenbara sig för sin efterlemnade vän, i falt
det vore möjligt, men utan att visa sig för att skrämma
eller plåga honom. Ett sådant löfte, ehuru dåraktigt det ock
var, kan dock visa dig vårt förtroende för hvarannan. Hans
skugga har ej synts mig, och lär aldrig synas; men om hon
är här osynligen närvarande, så må hon fritt inse uti milt
hjerta, och läsa der de outplånligaste känslor af saknad, af
ömhet och af sorg. Han hö 11 mycket af Svedenborg, och
jag har nu företagit mig alt läsa dess verk de Amore
Con-jugali et Scortatorio. Längre fram tör detta äfven gifva
mig ämne till ett bref, ty jag philosopherar gerna; ej att
jag kan gå in uti alla Svedenborgs dårskaper, men det är
roligt att tala derom, ock bland alla som varit i syne, är
ingen underligare än han."
Bergklint var sinnad att utgifva den unga Tilas’
efterlemnade arbeten. Vi meddela här hvad O. i anledning deraf
yttrar (s. 258), äfven på det alt läsaren måtte se hvad O.
tänkte om Bellmans skaldeförmåga: "Tag dig till vara, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
