Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - b. Grefliga ätten af Korsholm och Wasa - 10. Oxenstierna, Johan Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
Ox iniTiiHüA, Johan Gabriel.
Och Sverige 1 hans hågkomst känner
En af de varelser, som kallas stora männer,
Och aldrig gjorde något stort.
Till och med skaldens egen monarch, hvilken han dock
utan tvifvel uppriktigt älskade, var icke saker för ban
satiriska udd. K. Gustaf III hade länge äflats att få se hans
portefeuille och förmådde honom engång (1780) att öppna
den. Med möda hann skalden att undanmussla ett poem^
rörande Munck, men följande föll då i Konungens hand:
Man vid en Konungs syn var i förundran dragen,
Soin gick af snillet fiird att fylla hjeltars lopp;
Men midt i banan trött, af nöjen blott betagen,
På första lagern söfd, tycks glömma verldens hopp,
T.ik den för trägna värf, som stiger bittid’ opp,
Och se’n är sömnig hela dagen.
Hans kunglige vän läste och återgaf papperet utan
o-vilja, yttrande: "Je l’ai mcrilé, eu vous Ib rean t à ouvrir
votre portefeuille, et j’ai justement eprouvé le sort de ceux
qui écoutent aux portes. Un tems pourre venir, ou vous
cesserez de me faire ce réproche, et peut-ètre alors nous
sérons moins heureux l’un et 1’autre" *).
1 hänseende till skaldens personlighet hänvisa vi till
Tegnérs mästerliga teckning. Vill man åter se bilden i sin
råare naturlighet, innan den blifvit linhuggen och glattslipad
af konstnären, öppne man De la Gardieska Archivet Del. XX.
s. 102. Äreminnets blifvande författare hade vändt sig till
Grefve De la Gardie, egentligast för att erfara någonting om
skaldens första uugdom. Derpå gaf den tillfrågade ett svar,
hvarur vi meddela följande: "Uppfostrad enligt gamla
verldens bruk, bibehöll O. i stora verlden en höflighet och ett
krus, som ofta misskändes och som dess olyckliga
hushålls-omständigheter, dess ständiga behof gjorde att man snarare
ansåg som tiggeri än som artighet. I allmänna ärenderna
förebrådde man honom ofta svaghet, och äfven häruti
gjorde man honom i min tanke oftast orätt; han ägde en ädel
själ. Dess behof härrörde oftast af dess öfverdrifna
välgörande och dess bröders föga grannlagenhet att det begagna.
Upprigtig vän försakade han alltid egen beqvämlighet för
att tjena sina vänner. — — Afhållen af K. Gustaf III för
sitt snille och sitt namn, upphöjdes han till värdigheter,
dem han önskat kunna neka mottaga, men saknade lika
styrka alt afsäga sig ocb bekläda i ett tidehvarf sådant som
DelaGard. Arch. XVIII. 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
