Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - c. Grefliga ätten till Södermöre - 14. Oxenstierna, Axel Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oxenstjerna, Axel Gustafsson. 305
kan till Hertigen af Pommern och förmådde honom att med
Danskarnes bifall, som innehade Stralsund, medgifva det
denna skulle mottaga Svensk besättning istället för Dansk.
Derefter afslöt han s. å. stilleståndet i Stumsdorff, som, utom
det att det i sig sjelf var högst fördelaktigt, lemnade
Konungen fria händer till hans länge beslutade Tyska fälttåg.
Vid öfverläggningarna derom var O. deremot,
tillstyrkande att man mot Kejsaren blott borde gå försvarsvis
tillväga, men istället använda alla krafter till behållande af de
östra provinserna, för att sålunda göra Sverige till cn
Öster-sjö-monarchi. Men Konungen var intagen af lust att, i del
ban stridde för sina Evangeliska trosförvandters försvar, få
uppträda på en mera lysande krigstheater, och pröfva sina
krafter emot skickligare motståndare än dem, mot hvilka ban
hittills kämpat. O. måste ge efter, betraktande Konungens
beslut såsom en "disposilio divina" och yttrande, att
"Konungen drefves af en mäktig anda, den ingen motstå kan."
Långt efter Konungens död och efter så mänga lysande
segrar, vidhöll O. ännu den meningen, att detta krig vore
mera ett verk af ingifvelse än af mogen öfverläggning.
Sedan detta krig, hvilket ban i samtal och bref så ofta
och så länge afstyrkt, blef fast beslutadt, gjorde likväl den
trogne tjenaren allt, för att bereda dess framgång.
Qvar-stadnande i Preussen, bedref ban derstädes värfningarna med
den drift, att ban straxt efter Konungens ankomst på Tysk
botten kunde skicka honom cn liten här af 8000 man,
anförd af sin måg, Gustaf Horn. Tillika ökade ban kronans
inkomst genom en förhöjning af licenten på Pommersk
spannemål och vakade sjelf deröfver, på det icke andra, såsom
oftast, "skulle behålla kärnan ocb lemna kronan skalet."
Sjelf hegaf han sig 1631 till Konungen, hvilken ban fann i
Frankfurt a. M., hvarest ban blef emottagen såsom en
furste. O., denna gäng djerfvare än Gustaf Adolph sjelf, var
dock missnöjd med den rigtning Konungens vapen tagit efter
den stora segren vid Leipzig. "Hellre hade jag önskat, sade
han, att få hafva gjort E. M. min uppvaktning inom Wiens
murar, än här, vid stranden af Mayn, fjerran från krigets
mål." Konungen besvarade klandret dermed, att han
utnämde honom till Legat öfver Svenska armcen vid
Rhenström-men och der förefallande Givilsaker, och sade honom, att
"ifall han ej vore försäkrad om Riks-Cancellerens trogna
omsorger, så ville ban hellre nedlägga krona och spira och
afstå frän hela företaget."
BIOGR. LEI. X. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
