Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Osbeck, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Osbeck, Pehr.
3 357
nter, helst hos en religionens lärare, sin församlings ljus
och föresyn. Den, som i naturens spår öfverallt finner en
från sjelfva naturen särskild Gud, kan aldrig utplåna Gud
ur sitt hjerta. O. kunde aldrig måla naturen utan att
andas denna känsla." Af detta allt kan man lättligen sluta,
hvad O. såsom predikant haft alt förkunna sina åhörare.
Det har väl egentligen varit den första artikeln af vår
apostoliska tro, läran om Gud såsom uppenbarad i naturens
rike, hvilken utgjort föremålet för hans predikningar. Denna
lilla ensidighet hörde sjelfva tidehvarfvet till och må
derföre ej egentligen tillräknas Osbeck. En sednare tid har
ansett det af vigt att äfven föredraga läran om Gud i
Chri-slo, och torde det i christliga predikningar vara nog så
angeläget att afhandla andra och tredje artikeln, som den
första. Äfven Biskop Faxe låter förstå uti sitt
"Aminuelse-tal öfver Theol. Doctorn m. m. Pehr Osbeck, hållet i
Frimurare-logen i Christianstad den 29 Oct. 1815", att det
varit hufvudsakligen den naturliga theologicn, d. ä.
"frimurare-andligheten" och philanthropismen, som sysselsatt
O. i läran så väl som i lefvernet. "1 sina bästa år, heter
det här, tillträdde O. en tjenstgöring, vigtig för Samhället,
vigtig för Religionen och Kyrkan. — — Hans förtjenster
som lärd öfverträffade ej dem han ägde som embetsmän och
enskild medborgare. Hans nästan outtröttliga arbetsamhet,
redliga nitälskan för de gudomliga och borgerliga lagarnas
helgd samt ärliga och okonstlade umgängessätt tillvunno
honom sin Konungs uppmärksamhet, förmäns ynnest,
medbröder aktningsfulla vänskap samt åhörares förtroliga kärlek.
— — När var han gladare än när ban stiftat något ädelt,
eller uträttat något godt, eller lindrat någons nöd, eller
tröstat någon bedröfvad! Hans pligter voro honom
angenäma, och ban uppfyllde dem med cn värdighet, som
tillvann honom allas aktning och kärlek, — en egenskap af
den mest välgörande inflytelse för det kall, som
isynnerhet är förbundet att med renhet i uppsåt förena renhet i
förhållande.–Vidsträckt är en lärares åtgärd, men den
var för Kyrkoherden Osbeck en tillfredsställelse att
deltaga uti alla de olika befattningar, som med cmbetets
noggranna bestridande äro förknippade. Ihärdig, verksam
och driftig, var det för honom lätt. — — Hans hus var
öppet för kände och okände, som sökte hans bekantskap
och umgänge; i synnerhet voro de mest välkomne,
som älskade de yrken, hvilka oafbrutet varit| föremål för
hans forskningar. Den åldriges allvarsamma blick återhem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
