Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rudbeck, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skämtsamma lynne. Hans ansigte, särdeles ögonen, röjde eld och
lekande snille. Såsom barn lockades han till lärande af
språken genom löftet att först få läsa poeterne: för deras
skull lärde han latin, fransyska, tyska, engelska, italienska
och slutligen äfven isländska. Tidigt blef han ledamot i
Utile Dulci. Näst poesien var historien hans käraste läsning.
Han röjde ock sådana anlag för teckning, att man
uppmuntrade honom att göra denna konst till sitt hufvudyrke. Ett
af hans första skaldeprof var ett ode öfver Revolutionen
1772, som af Minnestecknaren kallas förträfflig. Äfven skref
han moraliskt-satiriska uppsatser: i Argusiska stilen
påbörjade han en afhandling om Nordens äldsta Skalder, och
bortrycktes af döden från en öfversättning af Voltaires
Mahomet, som fullbordades af Regnér.
Hans skalderykte är dock egentligen grundadt på tvenne
komiska hjeltedikter: Boråsiaden och Neri. Den sednare är
i flera hänseenden obetydlig, den förra åter, författad vid
sjutton år, saknar icke förtjensten af en planrigtig
composition, en ledig versification, liflighet och egentlighet i
beskrifningar. Så dömmer Hammarsköld, och med honom
sammanstämmer äfven i det hela Leopold. Vi vilja om denna
dikt lemna ett kort begrepp.
Guden Mars hade, uti en länsmans hamn, begifvit sig
in på en bondkrog i Vestergöthland och uppmanar
allmogen, särdeles kämpen Håffman, att ej tåla det
Ett listigt herrefolk har styrseln fått i hand,
Och tryckt vår allmänhet med lagars stränga band.
Från trädens friska stam enhvar sig grenar bryter,
Och skogens gröna prakt i påkar sig förbyter.
En Göthisk klubbehär till örlog rustar sig;
Borås är vida kändt för handel, folk och makt,
Dit munter arbetsflit har rika skatter bragt.
Fast vilda ocean dess kölar ej få skära,
Och till en upptäckt verld det svenska jernet bära.
Dock hvilar handeln der på mera stadig fot,
Den räds ej vågens svall ell’ vexelcoursens hot.
Man ser ifrån Borås hvart år en idog skara
Med tusen foror kring i hela Sverge fara,
Som se’n ny rikedom med sig tillbaka drar.
Kort sagdt: uti Borås vårt land ett Tyrus har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
