Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - h. Grefliga ätten N:o 111 - 34. Sparre, Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
S p a r b i:, Fredrik.
Och denne författare var "Protector" af
Uppfostrings-Sällskapet i Stockholm, Hedersledamot i K. Witt.-,
Hist.-och Ant.-Acad., liksom i K. Målare- och Bildhuggare-Acad.
Ledamot i K. Vet.Acad. (två gånger Præses), K.
Vetensk.-och Vitterh.-Samhället i Götheborg, K. Patr. Sällskapet,
Physiogr. Sällsk. i Lund m. m.; han hade haft K. Gustaf
III:s uppdrag att skrifva "en medaillekistoria öfver de under
K. Gustaf lll:s regering timade märkvärdiga händelser"; ban
hade varit vice Acad. Gauceller i Äbo 1783—84, dä
brodern Gari Sparre valts under den Italienska resan med
Konungen. Rörande "Embetsverkens förhållande till
talangerna" och tvertom, må eriuras, att dä Fredrik Sparre var
RiksCanceller, lade sig snillen bland verkets unge
tjenstemän "hvar afton med röda nattmössor", Jacobinismen
Ordenstecken.
Sparre var ärlig, men lätt ledd genom sin enfald. Då
Reuterholm ville ha Fröken Rudensköld blottad för
risslitning, vann ban den blide "gubben med peruken" att bli
alldeles orubblig vid den meningen, geuom att berätta alla
om Sparre gående hvassa infall och debitera fröken som
upp-finnerska. Det är förut anfördt, att hans yttersta concession
blef, att den unga hoffröken måtte få åtminstone ett
ris, alt han derföre blef kallad R i s C a n c e 11 e r, och att,
enligt L. v. Engeströms uppgift, Chefen för Utrikes
ärenderna 1809 ej ville ha denna af Fr. Sparre för lågt
neddragna titel, hvilken också de liberale ansågo allt för bögt
uppsatt af en Axel Oxenstjerna för att passa för en
embetsmän, soui kunde sättas under riksrätt. Fr. Sparre blef
derföre säkerligen den siste "RiksCanceller" i Sverige. Det
är den fornade toppen af en högstammig ek.
Till hans förstnämnda utmärkelser få vi lägga, att han
d. 1 Nov. 1797 blef Grefve, introducerad 1801 (n. 111),
var Ledamot af K. LazareltsDirectionen, af Directionen vid
Barnsängshuset Pro Patria, af K. Patriotiska Sällskapet samt
af Sällskapet pro Fide & Christianismo.
Han nedlade RiksCancellersembetet d. 14 Dec. 1800
och dogo d. 30 Jan. 1803. Ar begrafven i Tessinska
grafven vid Åkerö i Botna kyrka.
Denne man egde äfven förtjenster ocb all förtjenst har
sin lager. Vi böra visa denna, om också den är skymd af
de karrborrar, som klandrat öfver hans svaghet att
emottaga höga embeten, som han ej var vuxen, i rikt mått
flätat deri. Han var en Maecenas för den grundliga lärdom,
som i Gustaf III:s tid blef gammalmodig, och då geniet
Gustaf, eller åtminstone hans omgifning af snille, funderade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
