Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Stenbock, Erik Gustaf - 16. Stenbock, Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Stenhögk, Magnus.
i.
Qu’nn froid hy ver mine nos jardins,
Que leur beauté soit vaine ct mourante,
Sur ce bean teint les roses, lea jasmins
Ont la vertu de la belle Amnranle.
t.
Quand le soleil echauffe moins les eienx
Et que l’ont voit pàlir Padmirable F|ore,
Quand ses attraits se perdent ii nos yeux,
L’on voit Ismène se conserver encore.
3.
Pour moy je crois, que les lleures de son teint
Durent toujours par 1’ardeur douce et vive,
De ses beaux jenx dont paroit atteint,
Quand le Soleil de ses ardeurs nous prive.
Johanna Eleonora var född i Hamburg d. 27 Jan. 1601.
Magnus Rönnow patenterade öfver henne, och yttrade:
Sa-pientiæ Pimpleæ studium hane vexit ad ætbera, quam celso
pietas assoeiat Deo.
Denna Stenbockska grenen utdog roed sonen Gustaf
Otto, som dog barnlös 1720, kort efter det han
återkommit från norska campagnen. Döttrar: Maria Eleonora, g.
m. Herm. Fleming; Beata Elisabeth, c. m. Öfv. -Amiralen C.
Sjöblad; Hedvig Christina, g. m. RiksR. Arv. Posse;
Fre-drika, g. m. Nils Abrahamsson Brahe.
(Källor: J. Ekendahls Likpredikan öfver Joh. Eleonora Pe la Gardie. — Namnkun.
Sv. Fältherrars lefverne 1 D. Magnus Stenbock I. B. 3,4. — De la Gard. Arcliiv.
VIII — Stenbockska Archivet på Thorsjo.)
16. STENBOCK, MAGNUS.
Magnus Stenbock, "Grefve till Vapnö, Allarp och
Kjellstorp, Friherre till Kijda oeh Kyrdo, Herre till Rånäs,
Medevi och Ugglenäs, K. Maj:ts Råd och Fältmarskalk"
öfvergick sin fader Gust. Otto St. (Jtt 14) bäde i lycka och
o-lycka. Han har blifvit elt folkminne i Sverige, kärare än
våra konungaminnen, en mäne bland större och mindre
stjernor på historiens himmel i folksägnens verld, der Carl XH
är solen, begge törhända mest tilldragande, derföre att de
så hastigt öfvergingo, Carl till förmörkelse oeh Stenbock
till sitt nedan. Ty olyckan minskade ingenderas ära i
folkets omdöme, utan, om den ej förstorade deras anseende
hos allmänheten, gjorde den desse hjeltar like oss
menniskor, som kunnat bli bekanta med olyckan i vanliga
förhållanden, hvarigenom folket älskade dem såsom likar,
under det de beundrades såsom oförliknelige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
