Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernhjelm, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stjernhjelm, Georg.
J)
mansättning af en Grekisk idé i en Götisk klädnad, af en
poetisk anda i groteska figurer, af en egen harmoni i
främmande versljud, blandas med förtrytelse öfver den afväg,
som svenska vitterhelen log efter S. ännu mer än öfver de
matta och tvungna steg, hvarmed han fullföljde den, nästan
ett helt tidehvarf. Ingen af do följande skaldcrne hade bans
anda; och då de icke en gång härmade hans versslag eller
stil, blef hans inflytelse på svenska språkets daning, emot
all väntan, ringa."
I allmänhet tyckes man ej hafva tillbörligt uppfattat
sjelfva det egendomliga, som ligger just i den nya
rigtning, som S. gaf svenska skaldekonsten: hans objectivitet,
hans ståndpunkt, såsom den der förmedlade antik och
modern konst. Sà sjelfve Ham narsköld. I stället för en
qua-litativ uppskattning bar man företrädesvis sökt bestämma
bans relativa storhet i förhållande till föregångarne; i följd
hvaraf Hammarsköld, som förer en oafbruten klagolåt öfver
den för-Stjernhjelmska perioden (med få undantag för
prasa-törcrne, t. ex. Laur. Petri bref till Erik XIV, hvilket dock
är understucket, enligt Skandia III. 135—142, samt, längre
fram, Gustaf Adolf och Oxenstierna), satte S. så högt,
emedan, "så snart ett sannt poetiskt snille visade sig,
förändrades hela förhållandet och cn ny epoch ingick"; då
dere-met Wieselgren, som äfven förut träffat mänga "diktens
söndagsbarn", ej fann skäl att med S. börja en ny period.
Han ställer honom blott såsom "medelpunkten" inom den
vitterhet, hvilken ban låter utgöra "andra stunden" af "den
protestantiska ridderlighetens tidehvarf." Både Hammarsköld
och Wieselgren antaga dessutom, alt redan Chronander
imiterade "the berömlige Athenienser." Sannolikt har äfven
den omständigheten ej obetydligt tyngt på Hammarskölds
våg, alt "de första mönster af Svenska Sonetter" äro af
S:s liand.
Besynnerligt är, huru man sà allmänt kunnat göra den
allegoriskt-didaktiska dikten Hercules till ett episkt
skaldeverk. "Die Vermischung des Antiken und Modemen setzt
es in die Klasse der Komischen Epopäeu", säger Eichhorn,
Gesch. d. Litt. IV. 1271. Sondén, i Hypomnemata, s. 16,
kallar den ett "gnomiskt" qväde och Hammarsköld väljer
den vidunderliga titeln "gnomiskt epos"; ehuru poemet
hvarken är någon kedja af tänkespråk, eller innebär något episkt
stoff, så vida som S:s Hercules ej är den mythiske Alkmenas
son, ulan belt rätt och slätt föreställer en yngling vid
skiljevägen. Ingen bestämd tid utgör taflans historiska grund;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
