Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernstolpe, Jonas Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stjebustolpb, Johan Magnus.
51)
att bemäktiga 8ig den misstänkta personen och föra honom
i häkte. Hans föreställningar voro fruktlösa och endast med
yttersta möda kunde ban förmå brandvakterna, alt följa sig
till det närbelägna Ohservatorii-huset, der han inför
Astro-nomie-Observatorn rättfärdigade sig, och genom dennes
förmedling åter blef försatt på fri fot. Denna händelse, i
förening med några audra af ungefär enahanda beskaffenhet,
lärer grundlagt den antipathi ban hyste och ofta yttrade
emot "brandvakter", hvartill ban föregaf orsaken vara, att
de "sjöngo så illa" och "ej läto folk gå i fred om nätterna *)."
Ett så känsligt bjerta kunde cj gerna undgå alt öppna
sig för kärleken. Sä var det ock. Såsom yngling hade S.
förälskat sig i en sin cousine; men var förståndig nog att
uppskjuta föreningen, till dess han hunnit förvärfva
sjelfbestånd. Men när ban omsider kunde våga hoppas att utan
alltför stor obetänksamhet fästa en makas öden vid sina,
hade döden bortryckt det föremål, för hvilket han i tjuge
år stilla brunnit. Sedermera tänkte ban aldrig på giftermål.
Starkt bygd och alltid åtnjutande en god helsa, med
undantag af rheumatisk verk, som infann sig några veckor före
hans död, träffades han, sittande vid sitt bord, d. 16 Sept.
1851 af ett slaganfall, som genast gjorde honom mållös
och morgonen derpå lyktade hans lif. Sörjande vänner,
Byström, Westin, Södermark, Beskow, Dahlgren täflade, en
hvar med sina särskilda talenter, att för efterverlden
framställa bilden och qvarhålla minnet af den hädangångne,
älskelige sångaren.
S. tillhörde aldrig något lärdt eller vittert samfund;
traktade icke heller efter en sådan stol, emedan ban ansåg
*) Såsom en psychologisk märkvärdighet bör bär måhända icke
förtigas ett drag hos den bortgångne, som i hög grad bevisar hans
ända tilt sista stunden bevarade barndoms-sinne, lian hade förvarat
de få tennsoldater, han såsom barn kunnat erhålla, och småningom
förökat deras antal titi flera tusen, af olika vapen och utseende.
Denna armées rekrytering och uppställning, samt de befordringar och
dekorationer han lemnade åt dem, som ban ansåg mest förtjen|a,
utgjorde ett lika eget, som oskyldigt tidsfördrif under ensliga
aftonstunder, och påminner om den gamla goda kungen i Tiecks Zerbino.
Såsom eget kan äfven anmärkas, att lians krigshistoria öfver denna
armé, samt rangrullor, merit-förteckningar, operations-planer, o. s. v.
äro författade på Tyska. I öfrigt hade han ett afgjordt tycke för
militäriska evolutioner. Vid lägren på Ladugårdsgärdet bevistade ban
dagligen vapenöfningarne, och oin, vid någon glad fest för
Konungahuset och nationen, batterier saluterade i hufvudstaden, öfvergaf han
den muntra kretsen af vänner, för att vara mellan de dånande
kanonerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
