Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taube, Edvard Didrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T a u b ii, Edvard Didrik.
17
besökte benne. Ehuru Gyllenborgarne sökte på allt sätt
vinna bennes biträde och förtroende, för att sålunda
kraftigt verka pà Konungen, spillde de förgäfves siba försök, och
hon sökte fastmera styrka Konungen till ståndaktighet emot
oppositionen *). Derpå började desse anslå en annan ton,
för att förmå både Fröken och Konungen att träda på sin
sida. Man grep sig först an med insinuationer hos
Drottningen om Konungens nära umgänge med Fröken T., som
gynnades, mente man, af motpartiet. Men då Drottningen
syntes otillgänglig för dessa ingifvelser, försökte man en
annan utväg. Man anspelade på, att Konungens förhållande
med dess frukter började att alltmer blifva bekant i landet
— hvilken kunskaps utspridande man ock sjelf besörjde —
och framhöll farorna af ett derigenom väckt missförstånd
mellan de regerande och undersåtarne, som voro ovana vid
sådana amouretter, samt erinrade, att folket vid nästa
lagliga sammankomst ej kunde underlåta att härvid göra
allvarsamma föreställningar.
Ogrundadt är, hvad någon gång föregifves, att en
rë-ligiös nitälskan hos Presterskapet skulle först hafva dragit
denna sak inför offentligheten, om den ock sedan inmängdes
bland de politiska drifkrafterna. Det Var Adeln, som först
spelade upp detta ärende, flera månader innan Presteståndet
dermed tog befattning. Redan vid riksdagens början i Maj
1738 hade Sten Goyet ett skarpt memorial färdigt, hvari
yrkades, att tjenstepigan Hagar med dess son borde
utdrif-vas. Detta uppvisade han för flere under betygande, att
hans samvete och nit mot all oordcntlighet och synd
tvingade honom att dermed framkomma. Sålunda blef detta
snart kunnigt hos Vederbörande, som utsände sina vänner
för att förmå G. afstå från sin plan, hvartill han slutligen
efter många svårigheter samtyckte, "mot betingande att de
begge höga interesserade ej skulle vara honom och hans
vänner hinderlige i deras desseiner vid denna riksdag. Och
härigenom hände, att den vigt, som H. Maj:ts
föreställningar kunnat göra, kom att blifva tillbaka." Men i
detsamma föll Konungen i en svär sjukdom, som troddes blifva
hans sista, hvarunder Drottningen ett par månader förestod
regeringen. Härunder hvilade intrigerna; men med
Konungens förbättring uppdyka de ånyo.
Redan i October s. å. förevoro i Stockholms Stads
Con-sistorium till besvarande tvenne "Frågor af Hofrätten"**),
*) G. Bondes memoirer, s. 105. **) De la G»rd. Arch. XVI. 92.
BIOGR. LQX, XVII. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
