Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Taube, Carl Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabbe, Carl Edvard.
29
föra honom finda till förändringar i Gudstjensten. Man
hviskade, att T. från Rom torde återkomma med en katholicerad
liturgi*). Detta tal var så allmänt, att det inrapporterades
till Rom,! hvarifrån Konungen svarade: "Sådant kan ej falla
någon förnuftig in; och kunde det, behöfver man blott]komma
hit för att cureras. Påfvedömet sjunger på sista versen."
Gustaf III ville förbinda adel och prester, men misstog
sig om medlen; och "af samma skäl", skrifver Geijer, "emedan
han endast fästat sin uppmärksamhet vid de högre**),
syntes vilja bilda en hofhierarchi, liksom han velat bilda en
hofaristokrati, och äfven gjorde försök att förena begge.
Hans högadliga biskopar, såsom Taube, smakade ej
ståndet." Ar 1783 instiktade Konungen, som i början af sin
regering haft] för afsigt att inrätta en serskild Orden för
prester, åtta commendeursband och tolf mindre kors för
presteståndets medlemmar i Nordstjerneorden. Han hade
redan 1784 utdelat det mindre korset åt Erkebiskopen
med flera andlige; "och lärer ej länge dröja" — heter det
i Konungens Punkter till Ständerna vid Riksdagens öppnande
1786 — "att med Commendeursbandet hedra några af
ståndet." Att härmed Konungens plan var att öfva inflytelse pä
ståndet, yttrar han oförtäckt i bref till Schröderheim: "Hvar
och en lärer finna, att det är nyttigt att multiplicera
influ-encerna på det ståndet. För Biskoparne är ej mer än
hederstecken, som återstå; ty, sedan de blifvit Biskopar, är
allt sagdt. Numern är med flit ej så stor som stiften, på
det man må kunna distinguera"***). Creutz skrifver om samma
sak till Konungen: "De nya decorationerna i Presteståndet
klandras af somliga, men anses af andra såsom en coup de
politique eclairée. Visst är, att nytta kan dragas deraf i
framtiden; allenast platserna icke genast uppfyllas"†). De
*) A. st. III. 134; IV. OS.
**) Likaså hörer man nu det stadgande i Regeringens hvilande
representationsförslag, hvarigenom innehafvare af första classens
pa-storater tillerkännes företräde i representationen, isynnerhet af prest’
män missbilligas. #**) Gustav. Papperen. IV. 95.
†) A. st. III. 91. "Hvad som mest väckte ond blod, var", enligt
Geijer, "att fördelarne af presterliga befordringar på smygvägar
leddes inom kretsen af Konungens unga, ystra, adliga omgifning, som
slog sig på recommendationer emot vedergällning. Det var ingen
smädedikt, att pastoraterna på detta sätt såldes. Bevis derför finns
bland Konungens papper; och äfven den illa beryktade Baron Henr.
Sparre beropar sig pà löften i fråga om sådana befordringar, för
hvilka han contant låtit betala sig. Det var detta, eller den deremot
sig höjande allmänna rösten, som slutligen störtade Schröderheim,
eller åtminstone från 1786 tog allt inflytande från denne af
Konungen hittills så mycket använde tjenare, sjelf ingen egenuyttig man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
