Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér, Esaias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnér, Esaias.
TEGNÉR, ESAIAS.
Den frejdade skalden var född d. 13 Nov. 1782. Hans
fader var dåvar. Comminislern i By, Esaias, bondson från
Tegnaby (hvaraf namnet) i Småland, men erhöll kort efter
denne sin femte sons födelse Millesvik pastorat på
Vermlands Näs. Modren, Sara Maria Seidelia, prestdotter från
Kila, var ett ovanligt fruntimmer, eldig, qvick, med
förmåga att jemväl uttrycka sig på vers, men ändock en
arbet-saH» och förträfflig husmoder. I Febr. 1702 afled Kyrkoh.
Tegnér, efterlemnande tvenne döttrar och fyra söner, af
hvilka tvenne nu voro studenter i Lund. Begge voro å
hufvudets vägnar utmärkte: den äldste, Lars Gustaf, djup,
allvarlig, tänkare, religiös med rigtning till mysticism och
theosopbi *); den andre, Elof, ett verldens barn, glad,
sprittande, qvick, satirisk; en mellanlänk mellan begge var
Esaias. Dessa egenskaper voro, som det tyckes, ett arf
från modern: naturen hade deremot gjort den fjerde (den
tredje i hänseende till åldern) arflös; han var fånig.
Modren, i torftiga omständigheter, flyttade med sorgebarnet
till ett litet ställe, hvarest hon tog sitt enkesäte. Nejden
var ful; dock talar skalden längtansfullt om "björkarna
omkring min moders hus." Gräfningarna på en närbelägen
ättehög bevittnade den yngste sonens första kärlek till
nordisk fornforskning; en grafskrift öfver en gåsunge var hans
första (bekanta) skaldeprof. Den lydde sålunda:
Lycklig du,
Lille gåsunge nu!
Ingen räf, ingen korp, eller kråka,
Dig mera skall råka.
Detta tilldrog sig dock under ett af de täta besöken i
moderhemmet, hvarifrån den tioårige Esaias redan hade
utflugit. En Kronofogde, Jakob Branting, antog honom som
skrifvare, och biographen försäkrar, att den blifvande poeten
ådagalade praktiskt sinne, noggrannhet och skicklighet för
bokföring. Dock saknades ej distractioner. Så hände en
gång, att han sandade med bläckhornet, en annan, att ban,
under en bergning, tillförordnad för tillfället till
grindväktare, lät kreaturen få komma in i gärdet, sjelf liggande på
en tufva med en bok i handen. Fick ban tag i en bok,
uppklättrade ban dermed på en stege, eller lade sig att
*) Ban rar vän ocli själsförrandt till skalden Per Elgström, som
oftar talade om honom, bland annat berättande en underhår syn, som
hans vän haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
