Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér, Esaias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T ■ c k à n , Etaias.
09
■tycke, tom euiottaget af allmänheten med en sedan länge
hos oss oerhörd enthusiasm, egentligen kan sägas för T.
hafva öppnat portarna till ärans tempel, ty si förträfflig
Landtvärnssången än är, så var den dock, alltför kort och
af alltför tillfällig anleduing, för alt kunna anses för annat
än en lycklig inspiration och, i fall den förblifvit den enda,
kunna vid dess författares namn fästa ett varaktigt minne.
Från denna tid växte detta skalderykte i en följd af år
i ständigt stigande genom nya poetiska skapelser, för hvilkas
glans alla andra stjernor på den inhemska vitterhetens
himmel småningom bleknade. Vi kunna endast utmärka de
märkligaste: Pr estvigning en 1812 (författad i anledning af
skaldens egen preslvigning), Nattvardsbarnen, kanske såsom helt
det fullkomligaste af alla, 1820, Axel 1822 samt slutligen
Frithiofs Saga 1825; denna satte kronan på hans ära och
kringflög, läst och beundrad i alla boningar, först inom
fäderneslandet i fem till sex hvarandra raskt följande upplagor, och
sedermera öfversatt på alla det höfsade Europas språk och
med bifall belsad af den åldrige Goethe, de begge
verldsdelarne på ömse sidor om Atlanten. Ett så stormande
bifall hade aldrig ’något från norden utgånget qväde ännu
väckt, hvarken inomlands än mindre hos främmande folkslag
och i de aflägsnaste länder växte T:s namn tillsammans med
Linnés. Men man läste icke blott Frithiof, man söng
honom äfven; man hörde den tiden nästan ingenting annat
sjungas än Gruseils melodier till dess lyriska partier.
Belöningar och yttre utmärkelser från Styrelsens sida
uteblefvo icke heller, dem vi nu på ett ställe vilja angifva.
T. blef Græcæ Linguæ Professor 1812 då han erhöll till
præbende Stäfje och Lackalänga, som sedan utbyttes med
Reslöv; Theol. Doctor 1818 och promoverad i Upsala; En
af de Aderton i Svenska Akademien (hans inträdestal öfver
Oxenstjerna bevittnade att skalden äfven var mäktig inom
prosans område); Biskop i Wexiö 1824, Commendeur af
Nordstj.-Orden 1829. Förut hade han blifvit kallad till
Led. af K. Götheborgska Vitt.-Samh. samt af K. Samf. för
utg. af Handl. rör. Skandin. Hist.; derefter 1821 Medlem af
K. Vitt. Hist. och Anliqu.-Akademien, 1829 Hedersled, af
K. Vet. Soc. i Upsala, 1835 Led. af K. Vet. Akad. Mera
ovanlig och rörande är följande utmärkelse. När i Juli 1822
Kon. Carl Johan reste genom Vermlaud, och fick böra att
Tegnérs moder bodde belt nära (hos sin måg, Prosten
Lidén, som iunehade Silbodahls pastorat), yttrade ban sin
önskan att få se henne. Den mer än fittiåriga gumman kota,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
