Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér, Esaias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
02
T ■ u k é ft , Esnias.
strån o. s. v. I stället blef den firade skalden angripen från
ett häll, der man knappt förmodat det: — i Aftonbladet
genom fyra eller fem cyniska, men med mycken qvickhet
(åtminstone hvad de tvenne första beträffar) författade bref.
Om än åtskilligt i denna kritik var grundadt, så var dock
hätskheten för bitter, öfverdriften för stor och skaldens
anseende för stort, för att mycket kunna skada honom.
Ställningen hade undertiden förändrat sig: en yngre generation
hade i Svenska Akademien intagit de äldres platser med
rymligare åsigter och tolerantare grundsatser; tvisteämnena hade
således i det närmaste försvunnit mellan de båda skolorna,
och begge, eller rättare alla tre (Göthiska Förbundet var
denna tredje) behöfde nu förena sig, för att med enad kraft
och mod sätta sig emot den nu inbrytande, mot all högre
bildning i allmänhet, emot allt heligt och vördriadsvärdt,
mot fosterlandets ära och minnen fientliga vandalismen. I
början bofsam, rigtad mot samhällets utanverk, stundom
ej saknande grund till anmärkningar, blef denna opposition
mera vrång, hånande och farligt undergräfvande, sedan
densamma till organer fått tidningen Argus och slutligen
Aftonbladet. Denna press trodde sig i T. finna en medbållare
och bemödade sig att genom smicker kunna förmå honom
att betäcka dess sträfvande med glansen af sitt namn och
få hålla framför sig dess mäktiga sköld. Riksdagsman 1828,
1834 och 1840 deltog T. föga i de politiska fejderna, och,
från ungdomen benägen för de frisinniga idéerna (hvarmed
dock den tiden menades någonting belt annat än nu), blef
T. kanske icke i början varse tidningspressens och
riksdagsoppositionens vrånga rigtning, förrän den med stigande
fräckhet uppträdde mot den höga personlighet, hvilken den
ko-nungske skalden älskade af grundsats och öfvertygelse, och
i hvilken ban hyllade en hjelte och en stor man,
fäderneslandets ocb sin egen välgörare. Från denna tid uppträdde
T. utan skonsamhet emot Radicalismen; och utan afseende
på dess hämnd, dess smädelser och dess bemödanden att
förklena hans vittra ära, slungade han emot dagens afgudar
vid alla tillfällen, från sällskapsbordet, från predikstolen,
från kathedern sin vredes åskstrålar, sin qvickhets fräsande
viggar. Knotets stygn sårade föga honom sjelf; men han
led, ban grämde sig djupt öfver denna sorgliga utveckling
af de frisinniga åsigter af lif och samhälle, dem han i siu
ungdom hyllat, öfver den mer och mer omkring sig
gripande förbistringen, och den befarade fruktlösheten af jättens
■trid mot legioner af kärrels yrfä. Icke ringa smärtade ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
