Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thunman, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T u i! k h i k , Un ni.
i Brandenburg, der ban egde tillfälle till det mest lärorika
ocb bildande umgänge. Med mycken rörelse talade Th.
alltid om detta bus. Sjelf kallades ban bland dess
umgängeskrets: "den älskvärde Svensken." Här blef Th. äfven
bekant med Preussiska Ministern Frih. v. Zedliz, genom hvars
förord han 1772, efter v. Arnims död, blef Phil. et Eloqu.
Professor i Halle efter Klotz.
Flera historiska skrifter af högt värde utgaf Th.
härefter och vann ett ganska stort anseende såsom
historieforskare, särdeles för sina arbeten om de nordiska folkens
fornålder. En stor förlust för vetenskapen var, att han ej
fick utföra sin tillämnade stridskrift mot Schlözer. Han
ämnade deri offeutligen återtaga, hvad ban ansåge sig förut
orätt hafva uppfattat, samt tillika med nya grunder befasta
de uppgifter, i hvilka ban trodde sig hafva rätt. Detta löfte
hade ban kungjort i Hall. Nya Lärda Tidn. St. 92, s. 781,
yttrande: "Jag vill uppgifva och förbättra de verkliga fel,
dem jag i mina undersökningar öfver nordiska folkens
historia kan hafva begått. Detta häller jag för hvarje ärlig
mans skyldighet, emedan villfarelserna äro sä fruktsamma."
I ett bref till v. Güldenstedt bekände han, att han högligen
misstagit sig, dä han ansett Chazarerne och Sirakerne för
samma folk.
Th:s öfvermenskliga ansträngningar och nattvak
inverkade på hans helsa. Bröstkrämpor inställde sig snart såsom
hotande förebud. Sjukdomen tog efterhand ett alltmera
afgörande skaplynne och Th. afled d. 17 Dec. 1778, endast
32 år gammal. Han fick samma dödsår med Linné,
Rousseau, Voltaire.
Om Th:s christliga sinnelag skrifver Eberhard: "Aldrig
hörde jag honom nämna den store Gudens namn utan samlad
andakt och med allvarligaste eftertanka, likt en Rob. Boyles.
Isynnerhet var hans känsla af Guds godhet stark och djup.
Ofta under sin sista sjukdom plägade han upplyfta ögon och
händer mot himlen ocb prisa Guds godhet, som så
förödmjukat honom, att han lärt kanna dess lagar. Han anmärkte
ock huru hans lidande lärt honom att qväfva många höga
tankar, hvartill hans eldiga själ kunnat leda honom." Kort
före sin död hörde han följande bref från den vördnadsvärde
Büsching sig föreläsas: "Det synes, som skulle detta bref
träffa er pä cr döds- och sjuksäng, och denna tankan
bedröfvar mig. Dock, när jag besinnar, att er långvariga och
plågsamma sjukdom länder till Guds ocb Jesu ära, tröstar
mig den visshet, jag derjemte eger, att Gud dagligen för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
