Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toll, Julian Christopher.
Adolf hann naturligtvis ej fram innan denne redan var
arresterad, och föll således ej i hans händer, utan bröts i
stället af Riksföreståndaren. Denne hade den svagheten att
lemna det åt Adlersparre, som sedermera låtit trycka det*).
Den 16 Mars kom en annan courir med ett
egenhändigt bref från Ronungen, skrifvet om natten d. 12, men
dateradt d. 13 Mars, ocb afsändt om morgonen s. d. Det
är således troligen det sista bref, Gustaf Adolf skref såsom
Konung. Det bekräftade ryktet om Vestra arméens
uppbrott och ankomst till Örebro. Den bekanta kungörelsen
om insiirrcctionens utbrott bilades, med befallning till Toll
att låla trycka den och uppläsa den från predikstolarne.
Till slut heter det: "I morgon uppbryter jag med de
trupper, som här finnas, för att afgå öfver Södertelje till
Norrköping, der förena Lifgrenadiererne med dessa trupper, och
sedermera söka vinna förening med Södra arméen. Jag
meddelar Fältmarskalken detta, på det ni må ställa edra
rörelser med Södra arméen i sammanhang dermed." Man ser
att Gustaf Adolf var fullt öfvertygad, att Toll i det
inbördes kriget, som syntes föreslå, skulle träda på hans
sida; och hade Ronungen kommit till Skåne, så kan man
ej tvifla att ju Toll, i följd af sina strängt rojalistiska
*) I de af honom utgifna Handlingar rörande Sveriges äldre,
nyare och nyaste historia. I en charakteristik af Gustaf III, i
samma handlingar, gör Adlersparre äfven en målning af Toll; den
utfaller så, som man kan vänta, efter collisioneii emellan de båda
männen vid Norrlißpings riksdag. Oriktiglieten af flere deri anförda
facta är gifven genuin hvad i denna biographi, efter officiella eller
fullt tillförlitliga källor, hlifvit framstäldt, och vid coloreringen af
bilden tnrde den personliga oviljan till icke ringa del hafva
framräckt färgerna. Adlersparre och Toll voro båda utmärkta män, ock
älskade hvar på sitt sätt fäderneslandet; men hvarandra älskade de
icke, och kunde det knappast med så motsatta politiska åsigter.
Adlersparre säger på ett ställe i den ifrågavarande cliarakteristiken,
att Toll kallade sig sjelf: "Despotismens förstfödde son." Det är
visst möjligt att Toll, som var full af skämt och humor, vid något
tillfälle kan hafva haft ett sådant uttryck för att figuratift beteckna
sina orubbliga tillgifvenhet för kraftfull konungamakt; men
despotism, om dermed skaH förstås fullkomligt godtyckligt handlingssätt
och oberoende af lag, var långt ifrån hans tänkesätt och sinne.
Ingen af Tolls omgifning kan för öfrigt minnas sig nånsin hafva i hans
mun hört det uttryck, Adlersparre tillägger honom. — Adlersparre
har i de ifrågavarande Hist. Daudlingarne på ett annat ställe yttrat,
att "äfven en redbar, ürliq, med största snilleodlint) bei/àfvad man,
kan göra de största misstag vid personers bedömande.’1’’ Ålan torde ej
begå någon orättvisa emot den utmärkte mannen, om man lämpar
denna stropli äfven på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
