Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Toll, Johan Christopher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Toll, Johan Christopher.
sina grå hår, ban, som både trodde ocb öppet bekände, att
den öfverhet, som är, bon är’ af Gudi? Hvilken orimlighet,
dessutom, att den man, som just först lät rigta vapen emot
de upproriske, skulle haft sin hand med i resningen! Allt
var för oklokt, för litet beräknadt, i bela företaget, för att
detsamma kunnat vara annat än det i sjelfva verket var:
ett ögonblickets uppbrusande, framkalladt af de orsaker,
som lågo i öppen dag.
Carl Johans brefvexling med Toll under dessa
oroligheter är märkvärdig och charakteristisk. Extraposter och
courirer jagade hvarandra oupphörligen. Tjenstaktiga
personer, på sidan om local-auctoriteterna, voro jemnt framme
med berättelser, uppgifter och förslager, det ena orimligare
och besynnerligare än det andra, och Prinsens lifliga sinne
hölls af dem i en ständig oro. Han tycktes i Skåne se ett
annat Vendée. Än befallde han att efterspana "de utländska
emis8arier, som ströfvade omkring i de skånska bergen",
("qui parcourent les montagnes de la Scanie"), än att
arrestera den eller den fredlige mannen, som någon föreställt
honom vara farlig. Än uppdrog han Toll att, om han fann
det nödigt, "sätta hela provinsen eller en del af densamma
utom constitutionen" ("hors de la constitution"), och den
gamle rojalisten från envåldstiden måste, med den nya
grundlagen i hand, bevisa att detta var lagstridigt och ej lät sig
göra. Toll satte det största lugn emot Prinsens hetta och
otålighet; upplyste, vederlade, sökte skingra de ogrundade
misstankarne. Dåvarande Statsministern Gr. v. Engeström,
som, sjelf Skåning, kände både local, personer och
sinnesstämning, sattes äfven genom tätta communicationer i
tillfälle att muntligen upplysa Prinsen om sakernas verkliga
ställning. Likaledes dåvarande Generaladjutanten för arméen,
Statsrådet Frih. Adlercreutz. Då någon åter oroat med
falska rykten om nytt utbrott, skref T. till den sednare: "Lägg
mig för H. K. Höghets fötter med den fasta och underdåniga
försäkran, att om en gnista af probabilitet visar sig till
beredande af resning, så uteblifver visserligen icke min
underdåniga rapport, utan är säkerligen den första, om det är
verkligt; ty jag fortsätter min återstående lefnadsbana
såsom den hittills blifvit följd, att för min Öfverhet frimodigt
säga sanningen och hvad jag tänker." — Det var nära att Carl
Johan sjelf begifvit sig till Skåne; han väntade endast på
en vink af Toll för att skynda dit. Fältmarskalken Gr. v.
Essen erhöll befallning att för sin person begifva sig till
Halmstad eller Laholm, för att med alla de småländska trop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
