Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Tott, Claes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 ’ ’ Tott, Claes.
Drottning —• förmäld med den älskade, sim var hennes
"ge-horsamster Esclave." LJtan tvifvel var Tolls person henne
angenämare, än den "tjocke Borgmästaren" på Borgholm.
Så okloka kunde Christina och Tott äfven som älskande ej
-vara, att de nu ernade försöka någon statscoup. Marias
och Carl Stuarts blodiga minnen voro ännu ej så
förbleknade. Då intet annat kunde vinnas, sökte Tott en gynnare
i den nye Honungen, gällande bos denne såsom den der
öfvertalat Drottningen att påskynda sin afsägelse. Carl ville
ock för denna tjensten låta honom vid reductionen behålla
sina gods. (Er. Benzelius i Linköpings Bibi. Handl. I. 303).
Tott blef General-Lieuteaant 1056, men har ej inskrifvit sitt
namn, såsom man skulle väntat, i Carl Gustafs
storartade epos.
Först användes den unge Grefven som diplomat. År
10o7 var ban i en vigtig commission i Paris. Han skref då
d. 3 Febr. till Riksdrotsen Gr. Pehr, huru ban intet af det
han uträttat kunde anförtro pennan, men hoppades snart
kunna esclatera något som lärer vara II. Maj:t till högsta
säkerhet och beröm. (Han kallas, der brefvet anföres i
Handl. till Skandin. hist. IX. s. 219, Riksskattmästare, men
bör vara Riksstallmästare). Han blef sedan kallad att både
som rådgifvare och krigare följa Kon. Carl X och var vid
Köpenhamns belägring den som såsom General-Major af
da-geu ända under kanonerna af nämnde hufvudstad
reqogno-scerade staden, förklarande, alt den var utan tillbörligt
försvarsstånd och i en nedslagen förskräckelse, hvilket ingaf
Tott den öfvertygelsen, att man kunde emportera staden,
om man samma natt begagnade surprisen och altaquerade
den med alla krafter. Konungen var villrådig och ville
hellre viuna Skåne, Halland och Bleking med hvad som
redan gjorts, än genom ett så djerft försök mot hufvudstaden
försöka eröfra hvad Europa ej skulle låta honom behålla.
Tott påstod att man nu hade ett ögonblick som aldrig
återkomme, hvilket borde begagnas. Af Köpenhamn
depende-rade bela rikets exsistcnce, som med hufvudstaden komme
i Konungens händer. Tott had som en nåd att få anföra
stormen på staden, viljande med sitt hufvud ansvara’för
reusiten, att H. Maj:t skulle i dagbräckningen stå i danska
Konungens hufvudstad och slott, för att midt ibland en fången
konungafamilj diktera fred, dt-r Norge kunde begäras jemte
halfön, hvad som ej kunde vinnas med Roskildska
conferen-ser. Stora Bält kunde göras till riksgräns, Sundet vinnas,
som Gustaf Adolf önskat m. in. Men Kungen fann TotU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
