Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tranér, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
T k a n é ti, Johan.
utsväfningar. Tr., invigd i denna lfittsinnlghetens skola,
Återkom väl sednare på en bättre väg, samt lärde sig att
högakta religion och christendom, men aldrig att älska och
med kärlek utöfva religionslärarens pligter. Lättsinnigheten
satt ännu qvar, och ännu i de sista åren gnistrade hans
Ögon vid åsynen af ett vackert qvinnoansigte, om det än
var en pigas. Äfven som prest kunde han icke afhålla sig
att såra unga flickors blygsamhet genom tvetydigheter,
hvilka, ehuru stundom lyckliga nog, dock i allmänhet voro
alltför grof korniga, och isynnerhet blefvo det genom sjelfva
den energiska och liksom påpekande tonen. Sålunda var
han på sin tid i Upsala, det Tegnér var i Lund, men först
med skillnaden, att den förres tvetydigheter ej egde den
sednares uddar och behagliga sjelfsvåld; en annan skillnad
var den, att Tr. aldrig som Tegnér blef en lagstiftare för
umgängeslifvet och den goda tonen. I sin första ungdom
hade han omåttligt njutit af Aphrodites fröjder (i
njutningen af Bacchi safter var ban måttlig), hvilket ådrog honom
omkring 1804 en svär och långvarig sjukdom, som
efterlemnade ett outplånligt märke i hans ansigte, och en
ständigt vacklande helsa.
Detta var hans ena svaghet; den andra den att vilja
passera för en mästare i hvad han kallade savoir vivre, en
verklig arbiter elegantiarum. Visserligen ansågs han såsom
en sådan i en del kretsar, der man öfversåg med ett
mindre finsiktadt skämt och den sjelfsvåldig! skalkande
munterbeten; men äfven i de kretsar, der han pålade sin ysterhet
mera band ocb som mest ville vara fin, stötte han ej sällan
emot grannlagenheten och syndade emot vanliga
sällskaps-reglor; damerna besvärade han med öfverdrifna artigheter
och förnämt folk med smicker och oftast osmakliga
compli-menter. Hans umgängeston, utom kamraters lag, hade
något affecteradt, vensterligt och klumpigt, som bar vittne
om den första uppfostran, hvars grofkornighet aldrig
sedermera genom det långa umgänget i högre kretsar rigtigt
kunde afslipas. Vi uppehålla oss vid dessa små omständigheter,
för att rätta missteckningen sid. 13 i den annars
sanningsenliga och väl skrifna biographien.
Vi komma nu till de ljusare sidorna i hans charakter.
För de ynglingar, som omgåfvo honom, predikade ban
flitigt flit, sparsamhet, ordning och lefnadsvett, och föregick
dem sjelf i dessa dygder, ehuru i den sistnämnda, såsom
nyss anmärktes, med mindre framgång. I allmänhet älskade
han lika mycket sällskapslifvet som boken eller pennan, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
