Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Trolle-Wachtmeister, Hans Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T hölle -Wachtmeister, Hans Gabriel. 561
med P. Ulmgren, informator bos af Ugglas, sedan
Exped.-Sekreterare, R. N. O., egare af det dyrbaraste enskilda
målningsgalleri i Sverige; med O. Kolmodin, sedan Professor
Skytteanus i Upsala, som läste för Commercerådet
Arvidssons yngsta söner; med Conr. Qvensel, informator för R.R.
Ridderstolpes söner, sedermera Intendent vid Vct.-Akad:s
Museum och lärare i Chemien vid Carlberg, skicklig
entomolog, annars temligen klen naturforskare; likasom med Dr.
Rislacki, Finne, informator vid Akademien för en Forselles,
af hvilken Finne jag lärde uppstoppa foglar." Sedan steg
bekantskapen upp till Linnés lärjunge Thunberg och Prof.
Retzius, hvilken sednare då utgaf ett arbete i Svenska Faunan,
hvartill W. försåg honom med några beskrifningar ur
Thun-bergs samlingar i Upsala, hvilka gäldades med en vacker
mention bonorable i bokens företal. En Buffon med
colo-rerade figurer på fadrens bokhylla hade nemligen tidigt fallit
i W:rs hand och haft ett afgörande inflytande på hans hela
bana. Det heter i meddelandet: "Det vetenskapliga lif, åt
hvilket jag med ifver så tidigt egnade mig, skyddade mig
från den sinnlighet och flärd, som redan i ungdomen
förstöra så många af mina likar och förgifta hos dem
framtidens källor. Vanan af intellectuel sysselsättning blir snart
ett behof. Så blef det för mig och tillfredsställandet deraf
blef min yppersta njutning, äfven sedan jag blifvit otrogen
det föremål i naturvetenskapen, som hos mig väckte detta
själens lif. Om jag nu sitter här med bergadt rykte,
hunnen undan stormen på den offentliga banan, derföre att jag
kunde i rättan tid öfvergifva henne, om jag i denna
ovel-dighet haft styrka att tillbakavisa, jag säger icke alla
frestelser, ty sådane hafva ej uppstått, men alla för mig
utlagda lockmedel för att åter indraga mig i en hvirfvel, der
anseende, lugn och helsa skulle hafva blifvit bortspelade,
om det inre lifvet hos mig ännu ar så friskt, att alla de
förgyllda trasorna i det yttre äro för mig lindrigast sagdt
umbärlige, och om jag, med ett ord, njuter det enda slags
oberoende som är vardt denna benämning, så har jag
derföre att tacka den der boken, som ett lyckligt öde vid 15
eller 14 års ålder förde mig i bönderne."
Kort efter den tiden följde W. med sin fader, då han
engång besökte Lund. Den akademiska Senaten uppvaktade
med anhållan, att sonen måtte få bli student vid denna
högskola och fadren lofvade. För sonen följde tårar och en
sömnlös natt. Äfven informatorn var orolig. Begge
fruktade mindre ära af studier, som ej egentligen bestämts för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
