Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tessin, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T l s s i ,n , Carl Gustaf.
141
På en audiens hus Kronprinsen d. 3 Oct. 1740 angrep Korff
T. så obotligt, att all försyu åsidosattes. T. förklarade sig
i en skrift, som K. kallade hans krigsförklaring mot
Kejsarinnan. K. uppträdde i Stockholm pä en gång som Rysk
Minister och Svensk partichef så oförtäckt, ott äfven de
hof-sammare Mössorna skydde honom. Han vädjade öppet i tal
och skrift till Nationen, hvars frihet vore i fara. Hattarne
sades med souverainetetstankar smickra det unga hofvet; mot
detta visade K. öppen ovilja, men låtsade ett synnerligt
förtroende för Konungen. Hans hus blef en samlingsplats för
en mängil missnöjde. Att mutor dpr utdelades, sades
offentligen. Slutligen rigtade K. i en audiens d. 20 Oct. en
offentlig anklagelse mot T., som redan företrädde den sjuke
Gyllenborgs plats och vid detta tillfälle var närvarande.
Sedan K. öfverlemnat till Kronprinsen bref från Kejsarinuan
och frän Stor-Caucellern Reslucheff, uppläste han en lång
ileclaration, som begynte med upprepande af alla
Kejsarinnans välgerningar: Vore emot förmodan Prinsens tacksamhet
derföre förkolnad, så kände dock bela verlden, att ban
hufvudsakligen hade Kejsarinnan att tacka för den plats, han i
Sverige innehade: han varnas för sådana personer, som med
ett intagande yttre väsende sökt tillvinna sig hans
förtroende, isynnerhet för T. och hans anhang, som endast hade
för afsigt att förlänga oron i Norden, och i sjelfva verket
motarbetat Prinsens val: genom T:s intriger hade
giftermåls-underhandlingen i Köpenhamn misslyckats: han vore ovärdig
Prinsens förtroende: detta förtroende borde vändas till
personer, som bibehöllo enigheten emellan Hans K. Höghet och
Kejsarinnan, emellan det unga hofvet och Konungen: skilde
ej Prinsen sig från denua man och hans parti, så funne sig
Kejsarinnan nödsakad att rj blott förändra, utan fullkomligt
inställa sitt hittills iakttagna välvilliga förhällande. Denna
Ryska declaration var förut allmänt bekant. I
Secreta-Utskottet sades, att den tre dagar förut funnits i afskrift på
kaffehusen. Den barm steget väckte, bröt för ögonblicket
fullkomligt det partis krafter, som det var ämnadt att
upp-bjelpa. Kronprinsen lät genom Ekeblad i Secr.-Utskottet
förklara: "att han hyste en uppriktig erkänsla för
Kejsarinnan, hvilken ban ock, så vidt rikets väl det medgåfve, ville
vid alla tillfällen ådagalägga; men skulle Kejsarinnan anse
honom som en Gouverneur öfver en provins, så ville ban
hellre uppoffra hundrade lif, om ban dem hade, än att
riket skulle för hans skull komma i en så neslig depcndence:
endast af menagement hude han, såsom Kronprins i Sverige,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
