Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegesack, Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Vkcesack, Ernst von.
han använde nu Bin ledighet att ifrigt studera allt hvad som
hörde till krigsvetenskapen. Snart nog upphörde dock
möjligheten till lån, men just vid denna förtviflade tidpunkt
blef han af Hertig Carl anlagen till Cornett vid Lifreg:tcts
Dragoner och erhöll medel till cquipering. Om sà skedde
med eller utan Konungens vetskap, blef aldrig bekant.
Den unge Cornetten drog 1788 ut i finska kriget, och
var en af dem, som anmodades alt underteckna
Anjala-förbundet. Dans svar: "Nej, jag underskrifver ingen annan
öfverenskommelse än att tillintetgöra fienden, och samma
öde träffar den, som till något annat vågar försöket att
öfvertala eller tvinga mig", — berättades för Konungen, och
utplånade genast den förra onåden. Befordrad till Capilaiue,
skickades ban till Dalarne för att taga befälet öfver ett
cotn-pagni af Dal-fricorpsen, som skulle agera mot Danskarne,
men då fejden bär innan kort upphörde, upprättade ban på
befallning en Jägar-bataljon af i Dalarne varande Vargering
och förde den öfver till Finland, samt deltog, rastlös, djerf
ända till öfverdåd, i de flesta följande striderna. Vid Elgsö
bade han tillfälle att särdeles utmärka sig. "Landsligningen
på denna ö, i afsigt att fördrifva den der väl förskansade
fienden, skedde nattetid, d. oO Sept. 1780. Derigenom
förvillade sig en del af truppen, så mycket mer förlåtligt, som
den icke var försedd med nog säkra vägvisare. Den hann
icke fram i 1’ättan lid. En annan del åter stötte på
oförmodade förhuggningar och blef derigenom uppehållen. Den
återstående delen, som framkom, var sålunda fienden
mycket underlägsen. Dock beslöts, att med storm intaga bans
förskansningar. Men den af marscher, nattvak och besvär
utmattade truppen var icke nog stridslysten; von Vegcsacks
trupp vek; befälet uppmuntrade den förgäfves; allt bådade
nederlag, då i ocb med detsamma v. V. kastade sig framför
sin flyende trupp och med spänd pistol och huggfärdig sabel
förklarade den för dödens säkra rof, som vidare vägade att
rygga, ocb dä tvenne jägare, det oaktadt, gjorde mine
dertill, sköt ban den ena och gaf ett dödligt bugg åt den
andra*). Denna stränga, men här nödvändiga beslutsamhet,
•) I allmänhet hßlt v. Vegesack en striing disciplin vid den corps
han coramendcrade. Eu del af Dal-fricorpsen, som hörde under
honom, yttrade sitt missnöje efter affären deröfver och öfver förlustem
af de kamrater han på stridsfältet nedgjort: de hotade att hämnas,
ja, att mOrda honom. Ifrån denna stund skickade von V. bort sin
vakt, läg för iippua dörrar, meil med tvenne laddade pistoler till
sängkamrater, för att på engång visa huru litet han fruktade deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
