Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Wrede, Fabian Fabiansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiiede, Fabian (III) Fabiansson. 204
Det synes, som hade Frih. F. Wrede utgått ur rådet för
att vid riksdagen kunna vara sitt parti till större gagn som
folkrepresentant. I Knös. Auecd. (mo 38) yttras: "F. Wr.
kom 174G i rådet, satt der med heder, och var inom
nationen mycket estimerad. Då Riksens Ständer 1756 började
förklara grundlagarne och inskränka Kungaväldet, yttrade
lian sig: nu är ej godt vara längre med,- ty förut gafs
Knn-gen all skulden, men hädanefter faller allt på Rådet. Han
begärte alltså afsked. Sedan lefde han 1 flera år på landet,
och blef sluteligen så rörd af slag, att han alldeles förlorade
både minne och krafter. Han var en nerre af godt förstånd
och angenäma umgàngesgåfvor. Icke heller var han illa vid
hofvet. I ungdomen ganska fattig, och ofta i förlägenhet för
de nödvändigaste behof; men lemnade efter sig en ansenlig
förmögenhet. Han var, som Finné, en stor patron för sina
landsmän."
R. R. Fabian Wrede var gift med Catharina Charlotta
Sparre, dotter till Majoren Rar. Jac. Casimir Sparre (se Biogr.
Lex. XV. p. 94) och hade en son, Grefve Fabian, död som
Generallientenant, hvilken fortplantade ätten genom sönerna
Fabian — se mo 6 — Georg, Henrik, Olto — Protocollisteu
i den Krigs-Coaselj 1788, derinom Gustaf III, Toll och Ruuth
uppgjorde årets krigsplan — och Casper. Riksrådet hade
ock en namnkunnig dotter, Elsa IVrcde, hvilken såsom enka
efter den d. 1 Febr. 1801 aflidne R. R. Grefve Sven Bunge,
år 1806 utgaf: Om Vinrankors beskärande efter sjelfva
naturens anvisning, påfunnet af Forsyth, med Tabeller — 1
anledning hvaraf en författare hemställt till blommorna på
menniskoslägtets gräsfält, qvinnorna, om Botaniken ej skulle lika
väl egna sig för deras studium och skriftställareförmåga,
som romanen. "Man tänke sig en tid, då hvar tidning hade
sin blomsteriakttagelse i och för Damer, såsom begärliga
följetongsartiklar!" — Gaf Fru Elsa Wrede snillet åt sin
son, den bekante infallssägareu, Grefve Bunge? Vi påminna
blott om hans svar till Gustaf IV Adolph, då denne begärt
veta, om hans trogna folk trängts i Storkyrkan, när man vid
kallelsen af kanonerna kunde gå dit upp att tacka Gud för
Kronprinsen Gustafs födelse. Då Kungen tillsporde den från
kyrkan återkommande Grefven: "Far kyrkan full?’1’’ flick han
i blinken svaret: "4/y’a, men nog var presten fullare.’’’’
Ilof-herrarue hade nemligen nnder väntan på den lyckliga
stunden hållit sig vakna med att trycka hvarandra kring en
puuschbål, som bestods af Majestätet, dervid gubben Flodin,
sirligt bugande i sin presterliga skrud, med handboken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
