- Project Runeberg -  Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män / 23. Xanderson-Östgöte /
38

(1835-1857) With: Vilhelm Fredrik Palmblad, Per Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yxkull-Meyendorf, Carl Ulric

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

Yx kull-M ey e \ dohf, Carl Ulric.

Generalerna och Offlcerarne mera än soldaterna. Många,
som lade sig till hvila och Insomnade, örvergåfvos derunder
af de hungrige hästarne, som uppsökte beten, utan att
sedan kunna återfås. På det sättet blefvo många herrar
nödgade att gå till fots. Nätterna voro så kalla, att många
fingo frost 1 händer och fötter. Tartarerne började slå
uttröttade hästar för pannan, sedan sönderskära dem, torka
köttet i solen, göra det mört under sadlen och äta det okokt
inert god appetlt. Svenskarne hungrade ännu heldre. Den
11 Juli träffades ett slags körsbär, som närmast
öfverensstämde med Plinli beskrifning af Cbamæcerasus. (Carolinen
lär här citerat ur minnet Hist. Nat. Lib. XV: cap. 30, om
Chamæcerasus 1 Macedonien.) Dylika vexa också i Schweitz.
Nu funnos vilda får att skjnta. Nöden lärde oss att af
torkad hästspillnlng skaffa oss bränsle, för att ej behöfva härma
Tartarernas sätt att bereda biffstek. En bonde träffades, som
körde ett lass salt; nog flck han köpare, men säkerligen
voro desse klena betalare. Snart blef nöden åter stor och
man började att gästa hos Tartarerna. Men Gud välsignade
mitt ringa brödstycke, sn att det ännu 5:te dagen gaf mig
hrödföda. En viss herre, mig annars ej obenägen, såg mig
öfverinannad ,af törst, men oaktadt han hade välten —
visserligen ljumt af värma — i sin flaska och märkte att jag
knappt Tör mattighets skull mäktade uttala min bön, så blef
denna dock förgäfves framstammad. Man kan deraf sluta
till vår nöd. En hvar, som bade något att äta eller dricka,
gjorde det hemligen, för att ej besväras af andras böner.
Cyniske phi|osopherna kunde ej gå längre i sin försakelse
än vi. Diogenes var, jemnförd med oss, en JSybarlt. Hade
vi här liaft hans tunna att gifva oss skugga! Ändtligen hunno
vi in på Turkisk mark. Vi stodo i grannskapet af Oczakows
gränsfästnlng. Men utan klingande mynt var äfven der en
ödemark. Vi bade ej sett rinnande vatten sedan vi lemnade
Dniepern förrän nära ßug. Men vattnet fanns ej smakligare
1 Bug, än det var i Herodoti tid, oin man antager stt hans
Hypanis, som flyter mellan Tyra och Boristhenes, är nämnde
flod. Men snarare vill jag antaga, hvad ock Turkarne tro,
att grannskapet med Svarta Hafvet ger Bugs vatten dess
salta bismak, än gilla Herodoti mening, att det kommer af
flodens ursprung ur ett stort moras. (I en tid, då "de lärde"
oftast stannade med latin i sin klasslcitetsifver, erinrar
sig vår Caro||n — den arme vattentiggareri — Herod. Lib.
i V: cap. 52: Tpiroj dé"Tnavi$ norcc^os ö^fintcci utv ix
ryg Zxv&ixfjO, dt tx Mfivtjs (iiyaÅ.rjg . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 13 19:18:24 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/biosvman/23/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free