Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin, Olof von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dalin, Olof "von.
45
Såsom Hof-Can eller oeh embetsmän i allmänhet
utvecklade D. på långt när icke egenskaper, jemfiirliga mot dem, som
förde skriftställarens namn till efterverlden. Han var ofta
tankspridd, oeh ägde ej lätthet alt uttrycka sig på
främmande språk. Hvad ban kände, var verlden och menniskorna,
"i satiren gaf hans penna ett bläck, som ingen annan ägde.
Denna skärpa oaktadt, som vände sig snarare mot laster, än
personer, var D. af ett fromt och stilla sini elag, i grunden
redlig och välgörande och hade en sannskyldig aktning för
religionen." Den motsägelse härmed, soin någon skulle finna
uti hans så kallade Calotle-prcdikan och andra fria uppsatser
öfver religiösa föremål, försvinner antingen såsom en af de
många motsägelserna i menniskonaturen, följden af ett
naturligt lättsinne, eller af begäret att med infallen behaga en
förderfvad tid, något som vek för cn mognande, bättre
urskill-ning. Uti sedoläran concentrerade D. troligen religionen , och
det lätta, fladdrande sinnet öppnade sig ej lika lätt för
intrycken af det mysteriösa. För sin andakt skall ban hafva i
"korta men sinnrika verser" gjort uppteckningar, sedan han
om söndagarna först bevistat den offentliga Gudstjensten.
Celsius lemnar af dessa anteckningar ett kort utdrag. För öfrigt var
D. "en säker vän och ädelsint ovän, som aldrig missbrukade
sitt anseende och sin lycka till någons förtryck." Han hade
en redbar lärdom och isynnerhet i historien och vitterheten
goda insigter, skarpsinnighet i omdömet oeh klarhet i
begreppet, förmågan att åt sitt ämne skänka åskådlighet, och utan
att han uttömde ämnet, taga derur liksom blomman, och vätja
läsarens begrepp, så alt denne sjelf ledde sig till hvad förf.
ej uttalat. Det lyckliga urvalet af ord var en skänk af den
förmåga öfver språket och den kännedum af dess tillgångar,
som företrädesvis utmärkle D. Hans utseende skildras
sålunda : "D:s anlete utmärkte något besynnerligt, och skiljde sig
med särskilda drag ifrån allmänheten. Han hade cn hög,
tillbakaliggande panna, något uppböjd öfver ögonen, som voro
qvicka; näsan stor och aquilinsk; hans anletes färg var blek:
tungan mindre färdig till tal, än hjernan till tankar och handen
till skrifning: rösten mera låg, än hög, kroppen mera läng
än kort, men bela dess ställning mager, och utvisade, att
den sinnrika själen bodde i ett svagt hus. Hans gång var
något lutande; bela utseendet fromt, djupsinuigt och
allvarsamt."
D:s märkvärdighet berodde på hvad ban var för
Svenska språket och vitterheten. I sin ryktbara Argus gyckla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
