Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magni, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Magni, Petrus. 15
Det är denna biskopsutnämning ock dermed förenade
omständigheter, som isynnerhet höja Petrus Magni till
betydelsen af en historisk person. "Den varsamhet — att ej
säga, i tadlande mening, slughet — hvarmed Konung Gustaf
I framgick till sina syftemål ... synnerligen vid utförandet
af kyrkoreformationen" *), förnekade sig icke heller här.
Det är sannolikt, att Konungen^ med denna reformation i
sigte, företrädesvis derföre vändt sin häg till den i Påfliga
stolens grannskap anställde P. Magni och begärt hans
invigande i,Rom, att han måtte hafva någon canonice vigd
biskop i landet, som sedan kunde viga andra, och på det att
katholikerne icke måtte oroa Svenska församlingen med be-*
skyllningen, att den saknade s. k. successio apostolica eller
canonica **) och icke hade rätteligen vigde prester.
Konungen lät ock, troligen för detta ändamåls säkra vinnande,
denne biskop 1528 viga trenne biskopar samt sjelfva erkebiskop
Laur. Petri ***) 1551, dock med utelemnandet af
smörjeisen och flera andra papistiska ceremonier. Den Maj
1524 ankom P. Magni till Vadstena och reste genast till
_ ’ * o »; i .
• 1 f
*] Om Svenska Kyrkans yttre skiek och förhållande till Staten
efter Reformationen" dee., af Han» Järta uti Vittcrh. Akad. Ilandl.
XVI. 118.
**] Jfr Lars Benzclstjerna: Diss. Ac. de Successionc
Episcopo-rum Canonica apud Évangclicos præsertim in Suecia (Præs. Henr.
Benzelio) Lund 1758; och E. M. Fant: Diss. Ac. de Successione
Canonica et- consecratione Episcoporum Sueciæ. Ups. 1790. —
Huru, magtpåliggande ofvannämnda successio apostolica måste anses,
bevisas bäst deraf, att katholikerna än i dag, för dess skull, erkänna
den Svenska presterskapets magt att gifva aflösning, syndaförlåtelse,
sanction m. m. De anse visserligen denna magt vara otillbörlig; men
den är ej af natur att kunna förintas, den validcrar, eger gällande
kraft illicite, at valide").
"Icke heller visade han (Konungen), sig ännu sinnad att i
det formella af sjelfva kyrkostyrelsen befordra några sådana
omska-pclser, som de protestantiske Furstarne i Tyskland redan hade mer
eller mindre fullständigt genomfört. Svärdet fråntog han Biskoparne,
men icke Herdestäfven. De ordinerade, såsom förut, församlingarnas
lärare, hade inseende öfver dessas utöfning af sitt embete och öfver
deras seder, samt vårdade, med härutinnan oförminskad makt,
religionens öfriga angelägenheter. Sedan Johannes Magnus begifvit sig
ur riket och lemnat erkebiskopsstolen ledig, lät Konungen 1551
sammankalla Biskoparne och Presterskapet till Stockholm, för att
utvälja en annan den Svenska kyrkans Primas. Ilan ansåg sig hafva
behof deraf, emedan han ville blifva, med all cn Konung tillkommande
ära, vigd vid sin första brud, Prinsessan Catharina af Sachsen
Lauen-burg, och sålunda,bereda åt sina väntade afkomlingar eji helgad rätt
till konglig värdighet." H. Järta a. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
