Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murbeck, Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Mubbgck, Peter.
sin man "till gilles", utan att medtaga svepning; ty ovisst
var, om mannen ej dervid kom att spänna bälte, och ännu
ovissare om han var den som längst talte det kalla jernet.
Men genom M. kunde sanningens och rättfärdighetens Gud
bryta denna uråldriga hedniska vildhet, som dittills trotsat
både lagarnes och konungarnes kraft. Sjelfva den gamla
bältespänningen försvann, denna sedvänja att åstadkomma cn
viss temperans eller måtta i mordlusten, och de, som fore
dessa måttlighetsföreningars tillvaro, straxt stötte knifven
i hvarandra, ålades nu af seden, att spänna samma bälte
om båda och sakta föra knifvarne i hvarandra, då den som
först sade aj, var den tappande. Rimligtvis blefvo de
"hederliga" d. ä. de af j^onen och folkseden tålda morden
derigenom vida färre, än då det tillgick efter det uräldsta
bcr-serkssättet; men M. ville allsickc höra talas om ett
hederligt, ett af sedens makt urskuldadt blodsutgjutande,
fordrande en absolut afhållsamhet, ej blott, som alla prester
dittills, vändande sig till det inre, till hjertat, användande
allenast de osynliga medlen, med mycken, någon eller
allsingen verkan, allt till följd af mycken, någon eller
allsingen egen inre lifskraft. Utan M. vände sig ock till det
yttre, t. ex. de långa knifvarne, hvilkas missbruk blifvit
o-skiljaktigt från deras bruk, fordrande deras förkastande ur
hand och hus, afstyrkande de gästabuds besökande, der de
ännu voro i bruk, helst frestelsen der var så svår att
undgå. Och mycket buller uppstod. Blod rann dock ej,
hvarken i följd af Mrs tal eller hans motståndares.
Grannpre-sterne jemrade sig öfver denna "storm och jordbäfning",
upprepande, huru "Gud var i det sakta vädret." Men de
fattade ej, att Gud kom i det sakta vädret, sedan stofrmen
och jordbäfningen gått förut. Så visade det sig bär. Ett
fromt och stilla slägte uppväxte i Blekinges dalar och på
Smålands berg, ej någorstädes utgörande en socken, en by,
knappt ett hus, men allestädes fann man något sädeskorn,
som fallit i god jord bland de många, som fallit på vägen,
stenrören och bland törnen. Och ännu efter 80 år finner
man sedligt rena, i sin bekännelse insigtsfulla och
orubbliga personer, i följd af detta femåra arbete. Ty M. dog i
Fridlefstad i Blekinge d. 8 Dec. 1766*). Hans arbete har
*) Sägen, att hans fiender (som kastat en stämning på den
redan afsomnades bröst), skymfat hans graf, så att hans vänner [-]temligen-] {+]tem-
ligen+} nedsatte honom, der ingen skulle känna torfvan, hvaraf ban
betäcktes, lär sakna grund, utan blef han, såsom vanligen plägar
ske med ärligt verksamme män, efter döden prisad äfven af dem,
som ej förstodo honom, då han var i lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
