Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Murberg, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
Murberg, Johan. 195
sänkas i grafven, hvaraf den äldre gaf ett grundadt och
lofvande hopp för framtiden. Endast en dotter, föremal
för M:s lifliga kärlek, och af honom förenad med Major
Dahlfelt, har ärft sin faders aktningsvärda namn."
I sitt svar på detta tal tillägger Akademiens d. v.
Director Qeh Sekreterare några drag; som tjena till att ännu
mer förfullständiga denna teckning, hvilka derföre här äfven
må finna ett rum. "Under hvad synpunkt man betraktar
M., var han aktningsvärd och en man berättigad till ett
långvarigt minne. Såsom Lärd var han mångkunnig,
forskande, redig och arbetsam. Såsom författare icke bland
de lysande^ men bland de tänkande, vise och nyttige. En
stor del af hans lefnad offrades åt den obemärkta men
vigtiga mödan att undervisa andra. Konung och Fädernesland
voro för honom oskiljaktiga och beständiga föremål för hans
kärlek; gerningarne hans sätt att yttra och visa denna
kärlek. Att vara nyttig, var under en outtröttlig arbetsamhet
det mål dit ban syftade. Jag kan ej här afhålla mig från
att nämna ett mindre och kanske i fleres omdöme
obetydligt drag i hans dagliga lefnad. Omtankan att bibehålla
helsan afbröt stundom hans arbete, för att taga
kroppsrörelse. Han gick då gemenligen till allmännna byggnader,
för att fägna sig öfver deras fortgång, sjelfmant uppmuntra
arbetarne, och vid någon förefallande vårdslöshet underrätta
dem, hvilka rättelsen tillhörde. I sin enskilta lefnad var
M. redlig och ordentlig, icke svag eller blödig, men
m.)t vänner tjenstfärdig, och har han i detta hänseende
långt utsträckt kretsen af sina vänner. Fast i sin
öfvertygelse, oryggelig i sina grundsatser, genomgick ban sin
förelagda bana med stillhet och tålamod; och såg med
frimodighet hennes slut. Han sökte ej att vinua, men att
förtjena andras bifall oeh beröm, och har mött hvad ban icke
efterfikat." _
Skrifter: Diss. de Jobo ad res Ægyptias alludcnte. Ups. 1765.
— Tal vid H. K. H. Kronprinsen Gustafs emottagande af [-Cancel-]ariatet.-] {+Cancel-
]ariatet.+} Derst. 4764. — Diss. de Suppliciis Persarum ex occasione
Ctesiæ Cnidii Itonaixüiv. Ibid. 1770. — Atlialie, Tragædi af
Racine. Öfvers. 177JJ. — InträdesTal i Sv. Akad. 1787. —
Åtskilliga Afhandlingar i K. Witt,-, Hist.- o. Ant.-Akad. Handl.
(Källor: Inträdestal i Svenska Akad. d. 16 Dec. 1811 af Frih. O. Wetterstedt.
(Talaren nämner, att till hans begagnande varit lemnad en af M. sjelf uppsatt
Vägbok, hvaraf han dock tyckes gjort sig föga bruk, emedan "dessa
anteckningar voro bestämda, ej för granskningens öga, endast för kärlekens eller
vänskapens minne.") — Hammarsköld, Sv. Witter j. Hist. — Erkcstiftets
Matriklar. — Upsala Bibi. Catalog.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
