Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månsson, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Månsson, Nils.
de ej heller förgätas i våra vitterhetshäfder, när
talarekonsten, den mäktiga kraft, som i stort kan verka på sin tid,
engång anses lika visst böra bemärkas i Vitlerhetshistorien,
som hvarje menniska, hvilken ägt förmåga att utge ett litet
häfte med vers.
N. M. föddes d. S April 1776 i Starrarp af Frenninge
socken, Färs härad och Malmöhus län, inom en fattig
bond-slägt, och dog i Skumparp, en liten bondgård några
stenkast derifrån, d. Juli 1857 såsom en snart sagdt fattig
vbonde utan att något yttre omkring honom utvisade något
annat, än hvad man säg i hvarje annan bondkoja
deromkring. I bela sitt lif hade han aldrig varit, aldrig velat
vara annat än bonde; aldrig i drägt, knappt i uttal af sitt
språk, aldrig i umgängesseder, husbyggnad eller husgeråd
gjort någon ändring; så länge krafterna ej nekade, hade
ban gått vid arbetet jemte, icke drängar — ty sådana hade
han då icke — utan sina söner, söndagligen uppvandrande
med sin psalmbok under arm och sin käpp i hand till sin
sockenkyrka, der han ställde sig på kyrkbacken, äfven i
regn eller blåst, helst vid sin fars graf, för att afbida
stunden, tills ban med aflyftad hatt kunde helsa
klockringningen, och snart med åter aflyftad hatt den ankommande
presten, hvilken han med glädje följde in uti Guds hus, der
ban från sin vanliga plats, ofta under strömmande tårar,
hörde menniskonaturens förderf eller sin Frälsares
herrlighet och kärlek beskrifvas.
Iluru detta allt skall begripas, måste vara utländningar
en hemlighet, till och med i det gamla fria England och
det nya fria Frankrike. Vår gamla, nu lifdömda
fyr-representation kan allena förklara det.
Då Carl August, Sveriges nyvalde thronföljare, dött
så plötsligen, föll särdeles menige man i ett djupt vemod;
ty man hade omkring denne nedlåtande Furste fästat alla
sina förhoppningar, seende sin gamle Konung vid graf
brädden. Carl August hade nyss varit i Lund, derifrån det
härads presterskap, der N. 31. då bodde, återkom med den
vältaligaste förtjusning, och i Hörby några utaf Färs härads
allmoge blifvit af honom emottagne fullkomligt som vänner.
— H. K. II. säges ha bett dein sitta ned och sjelf stoppat
de tobakspipor, ban räckte dem. Hvem undrar då, att
il-budet om hans död, åtföljdt af de högljuddaste misstankar
rörande dödssättet, försatte denna ort liksom hela riket i
cn hemsk sinnesförfattuing. Riksdag påböds, Riksdagsman
skulle väljas och socknarnas omtänksammaste män begåfvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
