Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mörk, Jakob Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Mörk, Jakob Henrik. 218
icke lätt att träffa den rätta medelvägen. I alla fall finnes
det i käns prosaiska dikter en rik grufva af poesi, som man
i samma ömnighet icke träffar hos de fleste af dem, som
ännu ett halft sekel efter honom helsades såsom nationens
ypperste skalder. Väl torde nutidens läsare tröttna vid
hans långa beskrifningar, vid det vidlöfliga sedolärandet och
de långa disputerna i dogmatiska ämnen; men ban skref för
en vida mindre flyktig tid och vår ästhetik har kanhända ej så
rätt deruti, att den bjudit farväl åt moralen. Kanske
kommer en dag, då vänskapsbandet knytes ånyo, då poesien
blir mindre luftig och den fornåldriga sedoläran möter med
ett mindre trumpet och kärft anlete.
M. åtog sig derefter att skrifva fortsättningen till en
tysk roman, som sjelfva författaren lemnat ofulländad. Det
var den Asiatiska Banise, hvars andra del ban utarbetade,
och hvilken den tiden gjorde ungefär samma verkan i vårt
land, som \V. Scotts första romaner sextio år derefter. Men
då författaren af denna biographi växte upp, var
förtjusningens tid derföre redan förbi; åtminstone förmådde ban för
sin del, oaktadt ban annars slukade allt, som i roman-väg
förekom, aldrig fatta någon rätt beundran för dessa
oerhördt dygdiga prinsessor och icke mindre dygdige men
tillika underbart starke prinsar; ej heller någon egentlig fasa
för det blod, som strömvis flyter på nästan hvart blad,
eller för de förskräckliga slagtningar, der sällan mindre än
en million i sänder biter i gräset, ty allt är här drifvet till
det vidunderliga. Detta är allt hvad han minnes; ty alla
dessa gestalter, dem han sedan fyrtio år aldrig återsett, och
alla deras bedrifter stå för honom i ett grått, oredigt töcken.
Lemnande romantikens lustgård, begynte sedan M. att,
i sina Målningar på Menskliga Sinnen, pä Tbeophrasts
och La Bruyeres sätt, teckna Dårskapen, Lasten och
Dygden; men han hann aldrig — till Dygden. Han skref äfven
ett "Tankespel", kalladt Eugenie, samt ett stort poem
Enigheten, hvaruti ban imiterade Dalins den Svenska
Fribeten. Ingen af dessa skrifter känner jag; ingen lärer också
gjort det uppseende som de föregående, ej heller lära de,
för att sluta af Hammarskölds omdömen, förtjent det, ehuru
dictionen alltid bibehöll samma lyftning. Utom dessa större
arbeten författade M. åtskilliga mindre, bland andra
åtskilliga äreminnen, hvilka nedanföre skola uppräknas. Många
andra, som buro främmande namn, sägas dessutom hafva
flutit ur M:s lätta och outtröttliga penna, under ca tid af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
