Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Tuna-grenen - 1. Mörner, Otto Helmer von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Mörner, Otto Flelmer von.
öfver bela Norra och Södra Finland, såsom ock till
Ståthållare öfver fästningen och slottet Åbo." Efter tre års tid
hemsöktes ban och hans fru af en sjukdom, som "mera var
en genom trulldom tillskyndad verk, än en naturlig
sjukdom", hvarföre ban blef befriad från sin Gubernatorstjenst.
Han var 1608 Commissarius vid mötet i Wittenstein med
de Polske Commissarierne om fångars utvexling, hvilket
möte fruktlöst aflopp, och 1609 i Februari Sändebud och
Commissarius till tractaten med de Ryske Commissarierne i
Wiborg, och blef slutligen 1611 Kammar-Råd.
Efter Kon. Carl IX:s död begaf han sig till sin gård
Tuna "och sörjde sin Herre, som ock gjort honom så
mycket godt, så innerligt, att han nästan grämde sig till döds
deröfver, och yttrade jemväl flera gånger, att han icke
längre åstundade att lefva, heldst den unga prinsen, Herr
Gu-stafus Adolphus, som då var i sitt 15:de eller 16:de år,
icke mera ville låta tukta sig, utan mest iiöll sig till dem,
som lemnade honom sin fria vilja, med damer, kortspel,
och jagt, samt andra krigsöfningar. Hvadan ock Otto
Mörner icke längre ville vara vid hofvet, icke heller vidare
kunde tjena i Abo, der han var^andshöfding, emedan så
väl han, som hans kära husfru i Abo icke haft någon frisk
dag. Fördenskull, och som ban såg att riket råkade i stora
vidlöftigheter och att alla grannarne gjorde sig färdiga till
krig för att intaga detsamma; så tänkte han sätta sig i ro
någon lid och hålla sin son Carl Mörner flitigt till studier.
Under tiden tilltog hans sjukdom dagligen, så att han icke
utan möda kunde hämta andan. Förblef sålunda på sin
gård ända till år 1612, bedjandes Gud allvarligt både
morgon och afton om sin helsas återfående, derhos fällande
tlitiga och brinnande förböner för detta Rikes välstånd samt
att den nådige Guden ville välsigna den unga herren och
Konungen Gustaphum och låta honom i allsköns
lycksalighet tillväxa, såsom vidare i hans böncböckcr står att läsa.
Blef då af den unga herren Gustapho och hans Båd
återkallad till hofvet; på hvilken kallelse han ock velat begifva
sig till Stockholm, för att förnimma och spörja, huru
regimentet och styrelsen med den unga Konungen blifvit
inrättadt. men i synnerhet för enkedrottningen Christinas skull,
som var honom öfvermåttan gunstig och bevågen." Vid
ankomsten till Nyköping var ban dock så sjuk, att han ej
förmådde resa längre, utan skickade efter sin fru, och afled
straxt efter hennes ankomst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
