Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - a. Tuna-grenen - 4. Mörner, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
M ö r. n b b , Ludvig.
att finna den motsagd och utan fåfänga att förfäkta den
—-en stilla glädje strålade i hans stora och klara ögon vid
allt, som kunde leda till Guds rikes utbredande, Christi
kyrkas förkofrande eller prydning — äfven då han led vid
åsynen af den vränga ensidigheten, den pligtvidriga
försummelsen och det fladdrande lättsinnet, var det ett ädelt
lidande, hvilket’ kunde röja sig i blickens medömkan, men
aldrig i lynnets otålighet." Man såg knappt tecken, när
han hunnit blifva rätt känd, till något missnöje med honom
och om det är det bästa styrelsesätt, som väcker det
minsta klander, så är utan tvifvel det, Biskop M. följde, också
det fullkomligaste. Det kan vara lärorikt att jemnföra de
begge olika styrelsesätten, som följdes af Biskop Wallqvist
och Mörner inom samma, stift. Wallqvist, en stark ande
med en mäktig vilja, grep djupt in i alla förhållanden, ville
väcka allt till lif som slumrade, forma allt, som lefde, efter
hvad han erkände såsom ideal, bestraffa allt som var mot
lag, tillhakaböja allt som ville förhindra det goda ban
önskade uträtta, och ban väckte en allmän rörelse, klander hos
alla som blefvo störde i sin slummer, tillrättavisade från
sina afvägar och tröttade af ökad tankespäuning; men högt
uppburen blef han af dem som förstodo honom och,
stämplade med namnet Wallqvistianer, understödde honom för
att genom hans embetsinflytande kunna ännu mer lyckas i
allt som de ansågo gagna samtiden och tjena efterverlden.
Mörner, en ljuf, stilla, nästan passionlös, skön ande,
harmonisk inom sig sjelf och älskande harmoni, låter allt
verka hvad det lagligen kan och vill; men anser sig ej vidare
böra deri ingripa, än att genom lagarnas upprätthållande
skydda hvar och en i laglig verksamhet, anseende en
styrelse ej kallad att man^ krafter fram som ickc redan finnas
eller genom sitt ingrepp störa eller missleda Försynens
tankar och sin samtids krafter, hvilka för sin utveckling
enligt sin natur blott behöfva det lugn ocli den ordning
lagarna äro mäktige och styrelserna äro skyldige alt
upprätthålla. Under M:s tid blef således nästan en fullkomlig
tystnad. Rörde sig något bland folket eller presterskapet, som
verkade lifaktighet, så var det ett fullkomligen inre kraf,
hvarken framkalladt eller motarbetadt af stiftsstyrelsen, så
länge M:s personlighet gaf denna sin charakter och som väl
kan räknas ha skett till några år före hans död. Uppväxte
då partier, så räknade alla på laglig rättvisa, men ingen på
särskild sympathi. Wallqvist var jemt synbart verksam,
man såg honom öfverallt i stiftet och öfverallt utgöt ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
