Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D) Essen-ätten med en uggla på en nedslagen stubbe i hjertskölden, sedermera med ett rest lejon i 2:dra och 3:dje fältet - 13. Essen, Hans Henrik von - 1. Essen, åtföljande K. Gustaf III till Finland och Italien 1783—1784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Virgilii graf beskrifves väl. De mötte i Sibyllas grotta
Mylady Forester, Grefve Reventlow, Grefve Fersen, Baron
Taube m. fl. Yid Virgilii beskrifnings-uttryck rättas nyares
meningar. Journalen täflar med våra kunnigare
tourist-beskrifningar, och man finner att Grefven gifvit sig god
tid, emedan Friherren tydligen haft sådan att taga noga
besked om hvad som var att se. Man beser stället der Sylla dog
_ "i tranquillitet, fast han varit en tyrann" -— dit Scipio
Africanus retirerade och slöt sina dagar, derefter
grafskrif-ten uppstod: ingrata patria! ne ossa quidem mea habes.
Kung och drottning följde "vår Grefve" till en gevärsfabrik
på vägen till Pestum. Sedan nedstego de i Pompeji. I en
Kyrka i Salerno höllo de på att förtrampas af
folkmängden. Baronen vann på den utfarten en flussfeber, som höll
honom 5 dagar vid sängen. Grefven deltog derunder med
Kungen i jagter från morgon till qväll. 103 harar föllo på
en dag. "Jag får säga, att den, som har ett hufvud såsom
jag, kan aldrig roa sig i Italien; ty då jag undantager allt
hvad der kan vara att se, är det för resten det
insipi-daste land som fins . . karlarne äro ohöfliga och
desagré-abla. Man talar således ej med dem. Damerna äro tröga
och ledsamma och . . . svara sällan annat än ja och nej.
— Grefven, v. E., Mylady Forester, Reventlow, en Prins
Esterhazy och mest alla Svenskarne begåfvo sig tillsamman
upp på Vesuvius. Man red först på åsnor, derefter gick
man i djup sand. Grefven bars i en slags bår. E. var,
då öppningen upphunnits, så trött att han sjönk till jorden.
Som han tillika var svettig, lade han halfva kroppen öfver
öppningen, derifrån en varm rök uppsteg, som höll honom
lagom varm. Det bullrade som ett haf i djupet. Lågor
syntes ock, då vinden skingrade röken. E. hade först
hunnit upp till kanten. Grefven tröttnade snart på
återresan vid åsneridten, och gick nu jemte E. dit der vag-
4»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
