Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De la Gardie, Magnus Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
86 De la Gardie Maffmis Gabriel.
Konungens höga person, nemligen, att det ej blefve godt,
förrän Kon. kom ur landet; och att två Rådsherrar det
hört. Sedlen beslöt Ridderskapet att communicera med
K., och hvarje stånd anhöll hos honom , att han måtte
vara betänkt på sin säkerhet. Sedlen upplästes in pleno
Senatu, då R. C. berömde ständernas nit, men angrep
strängt de Rådspersoner, som hört dylika discourser och
ej straxt gifvit dem K. tillkänna, hvarigenom de gjort
sig lika skyldige som banemannen. Då uppstodo Knnt
Kurck och Cl. Rålamb, intygade, att de i nästföregående
dagar hört R. C. i en discours om Pommerska verkets
upprättande hafva sagt: att det ej blifve godt igen, förr
än Konungen komme utur landet. Cancelleren påstod, att
detta var en ny uppfinning af hans ovänner. Hade han
sagt något dylikt, vore meningen den, att K. närvaro på
Tysk botten var nödig till att redressera verket. Men
detta fann ej tro hos Ständerna. Gemene man var
färdig till upplopp, och det var nära, att den tagit R. C.
af daga, oin ej K. stillat dem med det löfte, att saken
skulle lagligen ransakas och afdömmas. Ständerna
fordrade, att det skulle ske denna Riksdag, och K. hade
så nära lemnat R. C. handlöst i deras discretion, om ej
den gamle gubben, Riks-Drotset föreställt honom, efter
förra tiders exempel, att aldrig den makten borde lemnas
ständerna, eller dem efterlåtas hvad de i sin yrsel och
bitterhet ville, i synnerhet mot Konungens högsta
embetsmän , som ej annat kunde, än ådraga sig mycken
afund. En menighet är, sade han, en oregerlig best,
när han får för mycket tyglarne, och när oroliga
hufvudens instigtande kommer dertill, så blir denna friheten
ett raseri, som, kan vända sig mot dess eget hufvud och
Konung." Genom dessa föreställningar bragte Grefven det
derhän , att saken hänsköts till Svea Hofrätt. Man ville
ej alldeles störta R. C. utan genom honom bibehålla
oenigheten mellan rådet och ridderskapet, tills allt på en
gång kunde ramla öfverända. Och då man ej kunde
komma tillväga med annat, beslöts att begära granskning af
förvaltningen under K. minderårighet. Innan vi komma
dit, ännu några ord om Brandenburgska kriget. Les
anecdo-tes de Suede tillägga DLG. och de öfrige rådgifvarne till
detta krigen hemlig afsigt, den nemligen, att K. ej skulle
bli i tillfälle att granska deras förvaltning, att de sjelfva
kunde göra sig oumbärliga, och att K. stolta envishet
sk ulle förmå honom , dä han en gang blandat sig uti detta
krig, att fortsätta det med drift, oeh sannolikt resa öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
