Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adler Salvius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
132
Adler Salt i is Johan.
emedlertid ej hemligt. Ryktet om Gebhards resa var
allmänt, och d’Avaux berättade för Salvius hela förloppet;
denne skrattade och slog bort det, med att säga, det
fiender alltid utspridaslika rykten, för att söndra
bundsförvandter. Detsamma berättas om Fransoserna för
honom. Gebhard fick ej af Banér tillstånd att passera hans
ståndqvarter, och nödgades alltså vända tillbaka.
Österrikarne använde Osvald, en Läkare, som BaneV för sina
barn låtit hämta ftån Prag, till att med honom inleda
underhandlingar, samtidigt med dem, som
Lauenburgar-ne voro inbegripne uti med, Salvius. Försök att väcka
oenighet emellati Baner och Salvius underlätos ej; man
önskade sig ett af Svea Rikes Råd att underhandla med,
och det var Banér, i ställe för Salvius, som var af låg
börd och ej ännu uti någon af rikets högsta värdigheter
ägde en ersättning derför. Från Prag sk«-ef man till
Hamburg, att Banér yttrat sig föraktligt o’ i Salvius, att han
ej ansåg denne, en Doctor, för en si; värdig
embetsbro-der i ledningen af den allmänna fredens angelägenheter.
Från andra sidan skrefs, att Salvius ville med en
underordnad Legat från Banér öfverlägga, att han ej vågade
anförtro sig uti Baners händer, så hans vän som denne
visade sig. Detta , påstod Salvius , hade aldrig fallit
honom in. Banér satte intet förtroende till dessa
uppdiktade skrifvelser, som tillkommit, för att väcka ömsesidig
förbittring och under det derigenom föranledda
missförståndet vinna tid, tills ett gynnande tillfälle att återtaga
offensiven sig erbjöd. Salvius rättfärdigade sig för de
honom tillagda yttranden, hvilka bevisligen voro
uppspun-na af Österrikiska utskickade.
Här meddelas innehållet af en skriftvexling mellan
Salvius och Comte d’Avaux från Sept. 1640, då det
gamla förbundet mellan Frankrike och Sverige skulle förnyas,
och vilkoren föranledde stridigheter. Salvius beklagar sig
öfver d’Avaux, att han , som förut med benägenhet
lyssnat till de honom gjorda förslag, nu oförmodadt, när det
gäller att i allo afsluta tractaten , drager sig tillbaka. Om
denna underhandlingskonst är ett skämt, har jag intet
deremot; är det alfvar, gör Grefve d’Avaux sig skyldig
till det fel, hvarföre han anklagar Salvius, så att det
måste förmodas, att ban äger belt andra uppdrag. En
fordran var, att förbundet som går till ända, på de gamla
vilkoren förlänges, och dessa äro, att det skall fortfara
trenne år, att Frankrike under tiden med all kraft utför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
