- Project Runeberg -  Bidrag till Skandinaviens historia ur utländska arkiver / Första delen /
LXXX

(1859-1884) [MARC] With: Carl Gustaf Styffe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LXXI

rikena och kort efter Olofs död blifvit hyllad till
regentinna i Danmark; ty af Tyska furstar hade Sverige redan
pröfvat nog, och det fanns ingen inom landet som kunde
göra henne thronen stridig. Men Margareta var ej den,
som för att vinna en krona, lät beqväma sig att ingå
på hvilka vilkor som bjödos henne. Underhandlingen drog
ut till följande våren, då drottningen reste tillbaka från
Norge, der hon likaledes (d. 16 Febr. 1388) blifvit
erkänd såsom regentinna, under sin sexåriga
systerdottersson, hertig Eriks af Pomern, minderårighet. Birger
Ulfs-son och Sten Bengtsson utsågos till ombud för
exsecuto-rerna af Bo Jonssons testamente, hvilka satt sig i
spetsen för resningen, och dessa herrar voro henne vid återresan
från Norge till mötes, förmodligen på Dalaborg, der Erik
Kettilsson vistades *) eller åtminstone i dess grannskap,
och uppgjorde de vilkor, på hvilka hon skulle emottaga
Svenska kronan. De store måste dervid förmå sig till
eftergifter, på hvilka de troligen från början icke varit
beredda. Margareta erkände blott de privilegier, som de efter
lagen och före Albrekts tid innehaft, men inga af dennes
för-pantningsbref å något slott, med undantag af dem å Wiborg
och Nyköpings, de enda, som exsecutorerna fingo behålla;
dock med förbehåll att äfven dessa slott skulle hållas öppna
för hennes folk, när behofvet så fordrade. I öfrigt fingo
exsecutorerna Westmanland och hälften af Dalarne med
dervarande koppar- och jernverk. Då största delen af
riket i följd häraf kora uti Margaretas händer, och
Albrekt inom landet icke hade tillräcklig styrka att göra
henne motstånd, begaf han sig öfver till Meklenburg, för
att hemta förstärkning, sedan han förut, d. 24 Juli 1388,
tagit ny försäkran af Stockholms borgerskap och
förordnat, att i händelse af hans död eller tillfångatagande, hans
son hertig Erik, och om äfven denne fölle ifrån eller

*) Exsecutorernas hyllningsbref och drottningens försäkran äro båda daterade
d. 22 Mars 1388, men utan angifvet ställe, Erik Kettilssons förut
åberopade förklaring, att han varit tillstädes vid öfverenskommelsen och dertill
samtyckt, är daterad Dalaborg följande dag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biskandhi/1/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free