Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLXXYII
itt uppgifva det till riksföreståndaren, emedan den icke fått
at »in lön. Fråga derom appstod redan vid det förenämnda
nätet i Stockholm; sedan underrättelse om dödsfallet anländt
(Sei 31 Aug., tvistades der om slottslofven, och rådspartiet
döde derföre egna ombud jämte riksföreståndarens ned till
Silkeborg, för att utreda saken. Sedan slottslofven befunnits
nn stäld till Sveriges krona och »de fyra, till hvilka alle
slottslofven här i riket stånda», gaf ärkebiskopen Gotskalk
Arendsson (Ulf) uppdrag att tillsammans med tvenne
råds-Herrar. Erik Ottesson (Björnram) och Knut Eskilsson resa dit.
Förhandlingarne drogo ut i nära två månader, och ombuden
kunde först den 27 Oct. uppgöra saken med besättningen
(N:o 121). Både ärkebiskopen och biskop Henrik lade sig
at för Svante Nilsson, att han skulle få behålla slottet,
åtminstone ett år, men Sten Sture lemnade det till Erik
Tures-w» (Bielke) och tyckes dock bibehållit godt förhållande till
den företnämde, som ännu icke var insnärjd af motpartiet.
Det betänkligaste var, att under den allvarliga oron för
%s«rae det ömsesidiga inre missnöjet fortfor och icke längre
kunde döljas. Jakob Ulfsson och hans anhängare yrkade
trs/tigare försvarsanstalter i Finnland, naturligtvis på
riksföreståndarens egen bekostnad; men då han lät gjuta några stora
kanoner, utspriddes det ryktet, att de voro ämnade att
användas mot ärkebiskopens slott, Stäket. Jakob Ulfsson önskade
ock, att Sten Sture sjelf skulle resa öfver till Finnland, men
ban anförde sin sjuklighet såsom hinder, och torde dock
möjligen också haft andra skäl. Emedan han mer än någon
annan kände obehaget och faran af det spända förhållandet,
men sjelf var hindrad af sin ögonsjukdom, sände han vid
nyårstiden 1495 några af sina tjenstemän, deribland just Svante
Nilsson, till ärkebiskopen, hvilken de på 13:de dag jul d. 6
Jan. 1495 träffade i Tillinge prestgård, vester om Enköping,
der han förmodligen höll biskopsvisitation. Två i Upland
bosatta rådsherrar, nämligen Knut Eskilsson till Vännegarn
«h Nils Fadersson till Hjulsta voro antingen tillfälligtvis
tillstädes eller blefvo de tillkallade jämte två kaniker, som
Bidr. t. Skamdin. hilt. IV. L
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
