Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIX
uppstod en täflan, med afseende på förlSningen. Det var just i
Killand som lagmannen Ture Jönsson hade sina båda
sätesgårdar, Lindholmen och Falem, och troligen hade derigenom
den bittra striden mellan Ture Jönsson och biskop
Vincentios uppkommit (N.t 297, 298, 303), hvilken år 1510 så
utvecklat sig, att den föranlät riksföreståndaren att kalla dem
bida inför riksrådet. Ture Jönsson hade åtminstone begärt,
att af den förre biskopens förläning få idet lilla Kinne härad»
lisom han kallade det, ehuru det innehöll minst 25
kyrksocknar; men det var också en annan rådsherre, ridd. Trotte
Månsson af Eka som begärt och sannolikt fått löfte derom
(Nnr Sedan denne fått Stäkeborgs län, har det troligen till—
lallit Åke Hansson, efter hvars död 1510 biskop Vincentius
iter begärde ej blott detta, utan äfven Gudhems och Barne
kår»d (Nnr 318). En dylik anledning hade sannolikt tvisten
mellan biskop Ingemar i Växjö ocn Nils Ryning, hvilken
Erik Trolle på allmogens begäran förlikte å landstinget år
1505 (N:r 50). Men kort derefter hade Erik Trolle sjelf en
uppenbar tvist med biskop Ingemar om Kinnevalls härad,
hvarifrån han sökte med våld uttränga biskopen; — det var
hans befästade gård, Bergqvara, som låg biskopens Kronoberg
för nära (N:r 66, 86, 99); båda täflade de också om Allbo
härad, hvilket blifvit ledigt genom riksrådet Bengt Eynings
död (N:r 56) och måhända gifvit anledning tiß den nyss
förlikta tvisten med brodern Nils Ryning.
Pä samma sätt uppstod några år senare en tvist mellan
biskop Matthias i Strängnäs och ridd. Nils Boson (Grip) om
Rekarne, ett den tiden ännu större område än nu för tiden,
hvilket biskopen fått för sin beskickning till Danmark år
1504; men då Nils Boson år 1508 återkom från Borgholm,
der ban varit Dansk höfvidsman, tyckte riksföreståndaren, att
resan kunde vara betald och lemnade Nils Boson länet.
Bönderna, hvilka äfven fingo del af det kif, som häraf uppstod
emellan de förnäma herrarne, ville ej hafva någondera, utan
begärde att fä stå under riksföreståndaren, hvaröfver biskopen
wdt mycket förgrymmad, understöddes af ärkebiskopen och
ville på länge ej gifva efter (N:r 225, 228, 256, 257, 269).
En och annan gång hotade dylika kollisioner att blifva
af obehagliga följder för riksföreståndaren sjelf, hvilken
sannolikt icke heller var utan skuld, emedan han nog
lättsinnigt gaf löften, som han sedan icke kunde hålla, ocn icke
behandlade de mest framstående män med tillräcklig
uppmärksamhet. Så blef Åke Hansson en gång gäckad i sitt
förlitande på ett löfte, men han var nog klok eller modest
itt icke Jägga det vid sig. Han var, som bekant, en riddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
