Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNGEN.
Es schadet nichts!
(Alla trf )
FEMTE SCENEN.
KONUNGEN {ensam).
Ditåt går vägen till Kungsör och dit min fård.
Hitåt vägen till Salem och dit mitt hjerta. Nå hvarför
går icke min färd dit mitt hjerta går? Ha! jag vill fly
henne, rycka mig ur förtrollningen af hennes närhet,
kasta mig in i jagtens vildaste nöjen. Dock, har jag ej
nog, och nog mycket redan hänförts, bortförts af dem?
Rusat fram i skogarna, tumlat om på springaren,
svängt om i salens dansar, svärmat, yrat, rasat? O ja,
ty kärleken, ljuset, lifvet, sällheten brusto mig ännu då.
Och nu då jag funnit dem, hvårföre fly dem? O,
vårmorgonens doft i skog och mark, hvad är det väl mot
ljufheten af hennes andedrägt? Insjöns spegel och
sommarnattens lugn mot hennes ögons ljus och frid?
Jagt-hornens skall, skogskällans sorl, mot hennes stämmas
Ijufva klang, hennes suckars ömma melodi? Alla jagtens
byten mot bytena från hennes blomsterläppar? Och dock
besinna dig, Konungl Lägg din ynglingakärlek, ljuf som
hela sommarhimmeln, i den ena vigtskålen. Din konungs—
pligt, tung som den kalla norden, i den andra. (Med en
ställning som härmar detta i verkligheten.) Väg —öfverväg! — Men
äro de då af elementer, som kunna vägas mot hvarandra?
Eller kunde jag ej lägga dem i samma vigtskål, troheten
och pligten — kärleken och kungligheten — jordens
tvänne stormakter? (Går till ett fönster och stödjer sig mot dess post,)
Hur vacker Julimorgonen på den spegelklara
Mälaren, i de skogbekransade vikarna, på de mossklädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
