Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu äfven du bedragit mig till slut,
Och pfi den villostig, dit du mig lockat,
På branten af min afgrund öfverger —
En far- och moderlös, en bröd- och tröstlös;
(reser sig.)
Ej tröstlös dock! Du tröst jag dig föraktar,
Du uslingens, men icke mannens vän!
Ja mannens! —
öde, du har gjort mig myndig.
Se här uppfi olyckans slagfält spänner
Jag mina riddarsporrar på — vill gå
I envig med dig, hjelmtillslntna — stå
En dnst med dig ännu — tills vi bli vänner.
Bort ynglingstankar och bort ungdomsdrömmar,
Och faren kos, som svala, hala strömmar!
På handlingens och kraftens fasta jord
Sin vandring mannen hädanefter ställer,
Och segrar, om han kan, och faller, om det gäller —
Tag här min- handske, öde, här mitt ordl
(kastar upp med handen, såsom kastade han en handske
i luften.)
Tredje Scenen.
GUSTAF. Munken WENCESLAUS.
MUNKEN.
På fitervändon från en döende,
Som gjort sin bikt, fått sakramentets tröst,
Hitåt jag drogs af ryktet om en fara. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
