Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF.
Den första, största, skönsta af de stjernor,
Som glänsa pä det Kejsarhofvets himmel —
I klara ögons glans, i svarta lockars svall,
I stolthet, ömhet, öfverdåd och svaghet,
I köld och glöd, i nyckfullhet och godhet,
Ett väsen utaf eld och vatten, ljus och skuggor —
En verklighet af diktens skönsta dröm
Ur Österlandets granna sagoverld.
SIGRID.
Sä Gustaf, du är kär!
GUSTAF (trängande in i hennes blickar’).
Också!
SIGRID.
Också?
Hvem gaf dig till det ordet rätt?
GUSTAF.
Din blick —
Dess ljus, dess vatten, fuktighet och eld.
Den bikten gör du sen, min kära syster.
(Hon går brydd till fönstret, som hon öppnar.)
Hvad fläktar der så svalt — nej ljumt — nej friskt —
Nej ömt —?
SIGRID.
Hvad, om ej vinden ifrån hafvet,
Hvars böljor svalla här kring Revels fot,
Hvars vindar svärma här omkring dess murar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
