Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och jemnar höjder, jemnar dälder, djup,
Der leende han öfver jorden går,
Och ur sitt koger skickar pilar, sår.
KATRINA.
Och Tzarn?
GUSTAF.
En Gud i godhet som i storhet,
Han for sitt ädelmod ej andra gränsor ställde,
Än dem utaf vår kärlek och sitt välde;
Sin dotters hand han lagt i denna hand,
Och gillat sjelf — välsignat våra band.
KATRINA (utbredande sina armar).
Kom, att jag, rörd, må också dem välsigna,
I henne dig, i dig välsigna henne,
Och sluta i en enda famn er tvenne.
Så syns då lyckan vilja ångra sig,
Och gifva dig för den, hon tog, en krona.
GUSTAF.
En krona — ja en skön, en ny, som enkom
Hon smida går för denna segerhjessa;
Ett rike, som i mig eröfrarn lyda,
Nyskaparen beundra, tillbe skall.
KATRINA (stiger opp).
Min son —? —
GUSTAF.
Din son — som går att uti spetsen
För krigarskaror, lydiga, fast vilda
Det riket lägga neder för sin fot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
