Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Före stormen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 6 4 —
Ett dystert, vredgadt allvar hade lägrat sig öfver
de församlade. Här i det halfmörka rummet hördes inga
stora tal, inga fraser, ingen öfvermodig själftillit,
ingenting utan »fienden är i landet» och »vi äro här för
att försvara, hvad som är vårt.» En enfaldig tro på
det rättfärdiga i deras sak återljöd i hvar mans ord.
Rundt omkring stora bordet sutto några af husets
gamla stamkunder med sina långa pipor och talade
under andäktiga miner månget djupsinnigt och förnuftigt
ord, medan värden lät en uppassare hämta krus efter
krus af det starka ölet och Braunschweiger-mumman
laget rundt åt betalande borgare och för i afton äfven
åt mindre säkra kroggäster. Fäderneslandet, gamla
Norge, var i fara; det måste »värjas med mannamod
och vederhäftighet», som Jonassen uttryckte sig, och
för resten med godt, norskt stål, »ty vi äro skapta
för oss själfva och vi skola vara för oss själfva.»
Öfverst vid bordet sutto köpmännen, rådmännen
Walck och Waern, den sistnämnde en undersätsig,
bredaxlad man, fader till Jakob Waern, som sedermera
gjorde sig på ett hedrande sätt bekant under detta
krigståg.
»En god bandhund skäller, när fara är på färde»,
sade Waern och blåste i små drag ut en tobakssky.
»Ha’n I lagt märke till våra hundar denna tid? de
skälla som hungriga vargar. Släpp dem lösa, säger jag,
och I skolen få se att de hugga fienden i strupen; de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
