Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vedtjufven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 100 —
Fienden sände några dagar senare Colbjörnsens
frikår den hälsningen, att om någon af partigängarna
uppbringades, skulle man genast hänga honom eller göra
med honom det som värre var, därför att en del af
kåren under anförande af Truel Wig hade skjutit aderton
af dess folk och gjort sådant allarm, att den svenske
generalen Asheberg hade nödgats låta sitt folk sitta
till häst vid Herrebron hela natten. Kåren vägrade
likväl att åtlyda fästningskommendanten Bruns
uppmaning att inställa sig för honom och aflägga krigsed
för att sålunda få rätt att dömas som krigsfolk och ej
som lösa fribytare. Alla svarade som en man, att de
vore män, som af fri vilja och af kärlek till sitt land och
hem åtoge sig stadens försvar; de hade svurit inbördes
att aldrig gifva sig fångna utan göra motstånd till
sista man; det var den enda ed de ville svärja, alltså
fruktade de ej att blifva tillfångatagna lefvande.
Det brakade och dånade uppe i den vintriga
skogen i de trånga bergpassen. Var det kastvinden från
fjällen, denna skarpa vintervind, som tränger sig samman
i fjällens trånga dalar, där den tvingas och pressas ihopa
tills den plötsligen med våld rusar ut genom en
öppning och i sin fulla kraft far ned öfver fjordarna till
skräck för sjömannen, som ej i tid minskat sina segel?
Hör, hur han söker böja de gamla, rödstrimmiga
furu-träden med deras mörka, yfviga kronor, där de, med
stammarne ännu till hälften begrafna i snö, tycktes stå
och drömma om sommarens varma solsken, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
