Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige: bland dem märkes i främsta rnmmet den berömde bergsmannen och
läkaren Urban Hjärne, som kämpade mot „trolldomsraseriet,“ men
försvarade Paykulls guld och Paracelsi recepter (f 1724); med. prof. Lars
Ro-berg, som uti en mängd kemiska teser försvarade alkemin (f 1742);
bergsrådet Georg Bran dt, „en af samtidens fijrsta kemister, sysselsatte sig
äfven stundom med alkemi, men på ett förnuftigt sätt“ (f 1768); kemie prof.
Joh Gottskalk Wallerius, den siste alkemisten (f 1785) ehuru ovisst
syues, om ej ännu Joh. Afzelius i yngre dagar hade någon sympati för
denna „högre kemi.“ I förbigående må efter Schinkells minnen, III, 258,
anföras, att en mystisk undergörare Mizza-che-colobech-cha, som
påstod sig ega djupa insigter i alkemin, uppträdde i Stockholm mot slutet af
förmyndareregeringen och sattes i tillfälle att aflägga prof på sin
skicklighet. — Alkemin förkastades deremot af H. T. Scheffer, A. Fr.
Cron-stedt och Bergman. — G. v. Engeström, densamma, hos hviiken A.
Nordenskjöld gick och „chemiserade“ så flitigt, yttrade sig i ett tal 1782
med stor försigtighet om alkemin; vi hafve antecknat följande: „Har man
nu osäkerhet uti den egentligen såkallade chymien, som dock tyckes vara
någorlunda upparbetad, huru mycket större svårigheter skola icke möta uti
den högre alchymien, hviiken litet eller intet är utredd? Hvar och en har
sig bekant, att alchymien skall innehålla läran om metallernas förvandling
och förädling; men det torde också nästan vara allt hvad man deraf med
säkerhet vet. Man har i detta ämne nog så många böcker skrifne, som uti
sjelfva chymien, men som de äro alla så uppfyllde med liknelser, gåtor och
förtäckte ord, så lära de vara få, som deruppå taga någon reda. Detta har
gifvit anledning att tro alltsammans vara blotta dikter och hela
vetenskapen ogrundad. Sanningen att säga, torde man vara ursäktad, om man skulle
falla på sådan tanka. Dock likväl, då man besinnar, att de äldres arbeten
intet äro att förkasta, utan tvertom, att man äfven i våra tider i många
mål har nytta af desamma, så skulle tyckas som åtminstone en del af
al-chymiska arbeten intet vore alldeles ogrundade; de torde intet varda skrifna
utan någon anledning" o. s. v. — Redan 1769 arbetade Scheele, Bergman
och Gahn tillsammans i Upsala och sedermera hvar på sitt håll. Man
förundrar sig, att A. N. icke följde deras arbetsmetod och i sina bref icke
nämner ett ord om dem. Hade han fördjupat sig i Scheeles 1777 utkomna
märkvärdiga bok om Luft och Eld med den ifver, hvarmed han grubblade på
tarbrodrens Urim och Thummin, så hade hans vetenskapliga bana säkert
blifvit en helt annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
