Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
en galge, vore han dock ej tillräcklig för mina
skälmstycken.
År 1763, då taxeringen skedde i Stockholm bland
borgerskapet, skall Kierman ha sagt: Ä, låt de
djävlarne taxeras på det strängaste, ty systemet
skall hållas, och kanaljer må äta barkbröd.
Därav upptändes den outsläckliga bitterheten,
som störtade honom ittill nästa riksdag, att han
måtte gå till Marstrand och där dö, sedan det
mesta var honom fråntaget.
Springer
Lagersparre, kungl. räntmästare, är rik, förer
stat, reser med tre par hästar. I ett sällskap för-
häver han sig över riksrådet Lagerberg, som rider
till råds på en vit häst.
Lagerberg får veta detta, anordnar i hast en
kommission över Lagersparre. Springer, en ung
man, var nu år 1732 skrivare på Lagersparres
kontor. Springer försnillar här vad han kan och
hjälper Lagerberg att få Lagersparre på knä.
Lagersparre hade redt sig väl, om han fått tid på
sig, men dömes nu till Marstrand.
Springer blir en förmögen handlande. Han blir
ovän med borgmästar Plomgren, stark mössa, och
får en kommission över sig för utlåtelser emot nu
gällande partiet hättarne. President Lilieberg
dömer Springer till Marstrand.
Lagersparre blir lösgiven. Springer kommer att
sitta i Marstrand i samma rum, där Lagersparre
förut suttit, år 1747. Slutligen rymmer Springer
till Ryssland. År 1766 får han frihet att komma
igen men kommer icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
