Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artiklar - Framtidens kriminalpolitik. Av professor, med. doktor Olof Kinberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhället för en bråkdel av den kostnad som frihetsstraffen
draga.
Även om de kriminalpolitiska medlen ytterligare
utvecklas (genom särskild behandling av alkoholförbrytare,
genom ett mångsidigare och verksammare
omhändertagande av de socialt odugliga, för brott predisponerade,
genom ett ingående studium och lämplig behandling av
"problembarn" vilka äro hotade av en utveckling i asocial
riktning o. s. v.), så torde ännu en tid framåt något
slags straffbehandling vara nödvändig för en — låt
vara betydligt förminskad — grupp av lagöverträdare.
Men detta bestraffningsförfarande måste helt omläggas
och befrias från de vidskepliga och medeltidsmässiga,
irrationella och i vissa avseende puerila metoder som
f. n. användas. Om straffet icke skall avse endast att
genom inspärrning under en viss tid fysiskt förhindra
lagöverträdaren att begå nya brott, utan verkligen
eftersträva att åstadkomma den enda säkra garantin mot
upprepning av det brottsliga handlandet, nämligen en
sinnesändring hos brottslingen, så måste det vara byggt på en
verklig kunskap om beskaffenheten av de människor på
vilka det tillämpas. Detta förutsätter att den ledande
fångvårdspersonalen erhåller en teoretisk och praktisk
uppfostran som gör den kapabel att övertaga ett av de
svåraste kall en människa kan ha — att uppfostra
människor vilka icke längre äro barn. Fångvårdsmännen
måste äga en verklig skolning i sådana ämnen som gör
det möjligt för dem att vetenskapligt analysera
människors handlingar och fatta de tankar på vilka en
vettig kriminalpolitik bör grundas. De måste sålunda
äga en vetenskaplig utbildning i psykologi och
psykopatologi, kriminologi och samhällsvetenskap. Vidare
måste de ha undergått en grundlig träning i praktiskt
studium av det slags människor som utgöra fängelsernas
klientel, genom tjänstgöring under verkligt kunnig
ledning å straffanstalter, hospital och andra
vårdinstitutioner som ha med socialt inkapabla personer att göra.
Med kravet på större kvalifikationer hos den ledande
personalen måste självfallet följa en bättre ekonomisk
och social ställning samt större handlingsfrihet i arbetet.
Även den lägre personalen måste väljas med större
urskiljning. Man bör i detta avseende taga till föredöme
de länder (exempelvis Österrike) där intellektuellt svaga
eller undermåliga personer noga utgallras och där en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
