Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men känner du då icke ångan från den tinande
marken? Jag skulle kunna känna den bland tusende lukter,
vare sig behagliga eller obehagliga.
— Nej, sade Kruse buttert och fnyste till.
Vid hvarje steg, som de redo, strax sedan de kommit
ut ur lägret, träffade de på ett uppsvälldt hästlik, döda
kroppar af stupade soldater, spillror af kanonlavetter, krossade
trossvagnar. Och rundt omkring långt borta vid horisonten
hvirflade röken mot himmelen från brända byar och städer.
Med fuktiga ögon såg sig Buss omkring i det karga
stepplandskapet.
— Här ligga de! mumlade han.
Kruse, som red tyst och tankfull, låtsade icke höra
honom.
Men när de passerade förbi liket af en gammal
gråskäggig knekt, i hvilkens tärda, väderbitna ansikte redan
roffåglarna börjat hacka, kunde han icke återhålla ett
utrop.
— Men detta är ju förfärligt!
Kruse kastade en blick på honom.
— Hvilket är förfärligt?
— Detta! hviskade Buss och pekade på de redan till
förvandling öfvergångna liken.
Kruse klämde sporrarne i hästen och satte honom i
galopp.
Längre och längre bort kommo de från svenska lägret
ut på de ödsliga vidderna. Men alltjämt kantades deras
väg af spillror och förödelse.
— Jag undrar hur många döda svenskar, som ligga
här, yttrade Buss mera för att få höra sin röst i den
ödsliga omgifningen än för att säga någonting.
— Bah! Det är väl några hundra stycken.
— Några hundra stycken!
— Ja, så många bruka ju dö vid hvarje rastställe.
— Nej, jag menar här i Ukrajna.
— I Ukrajna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
