Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då reste sig Lagerkrona. Han förstod att hvarje hopp
för ögonblicket var ute. En glimt af hat och kränkt
stolthet sköt ur hans ögon. Han rörde läpparne liksom för
att slunga ut ett häftigt ord. Men ögonblicket därefter
hejdade han sig, bugade sig djupt och gick ut.
Trots allt hade han ännu ej förlorat hoppet att blidka
och beveka kungen.
— Det var dumt af mig att själf gå. Jag skulle bedt
någon af mina vänner tala väl för mig. Det hade varit
bättre, tänkte han, medan han återvände till sin bostad.
Men hade han känt alla kungens tankar, skulle han
icke så förtröstansfull gått hem, utan i stället genast packat
sin rensel och gifvit sig i väg. Ty knappt hade han
försvunnit genom dörren, förrän kungen mumlade för sig själf:
— Det är bra att jag blifvit af med denna skamfläck
för vårt folk.
Men därom visste den fallne gunstlingen intet, och
därför var det ej i förtviflan, utan vid jämförelsevis godt mod,
som han återvände till sin bostad. Han tillsade betjänten
laga till en god frukost, och då den var förtärd och
nedsköljd med några glas vin, tände han sin pipa och satte
sig att vid återstoden af innehållet i buteljen fundera öfver
till hvilken af sina få vänner han skulle vända sig med
största utsikt att lyckas.
Röken bolmade mot taket, medan han i tankarne lät
sina vänner passera revy.
— Sparre! Roos! tänkte han... Duger icke. De äro
inga diplomater, kunna icke prata, endast slåss. Bättre då
Fabrice eller kanske ännu bättre Kasten Feif... fiffiga
karlar bägge två, isynnerhet Feif; men jag tviflar på att
de ha tillräckligt inflytande hos hans majestät... Om blott
lille prinsen vore här... lille prins Max, som står så väl
hos kungen. Honom skulle jag nog kunna lura i hvad som
helst och få honom att tala väl för mig. Hans majestät
älskar honom som en bror och kan icke neka honom något.
Men han stannade tyvärr vid Pultava, kanske död, kanske
fången. Fördömda otur! Honom skulle jag ha till hands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
